Ge varandra bekräftelse, massor av bekräftelse!

GWF Hegel (en av 1800-talets stora tänkare) menade att begäret att få andra människors erkännande i de allra tidigaste samhällsbildningarna, satte igång de strider om prestige som senare låg till grund för indelning av människor i olika klasser. Han menade alltså att behovet av bekräftelser påverkat hur vårt moderna samhället kommit att bli. Om de tidiga dominerande mänskliga kulturerna generellt hade karaktäriserats av att människor ständigt ägnade sig åt att bekräfta varandra, hade vi då levt i ett klasslöst samhälle? Ingen aning, men tanken är förstås kittlande.

Det jag tidigare förknippat med bekräftelse är något negativt - det sjukliga bekräftelsebehovet. Den där ängslan över vad andra ska tycka om mig. När jag säger ja till sådant jag inte vill, när jag påstår sådant jag egentligen inte tror på, håller med sådant jag egentligen är emot, ger komplimanger jag inte menar allvar med, ber om ursäkt när jag inte gjort något fel, försöker imponera på andra människor, ber om tillåtelse innan jag utttalar mig eller tar ett beslut med mera. Känner du igen dig? Det finns många varningssignaler för det här beteendet. Men att det finns en sjuklig sida av bekräftelse, måste det betyda att bekräftelse alltid är av ondo. Nej, naturligtvis inte. Det vet du förstås redan. Men hur ofta bekräftar du människorna i din närmaste omgivning? Dina vänner, dina kolleger, din fru/man, dina barn? Fundera på det ... på allvar. Jag tror, precis som Hegel var inne på redan på 1800-talet, att bekräftande av dig själv och andra är av oerhört stor betydelse för hur samhällskulturen utvecklas. Bekräftelsebehov kan bli sjukligt, men viljan att bekräfta kan leda till något friskt.

Man kan använda så kallade bekräftartekniker för att förändra sociala klimat och att bidra till en kultur där härskartekniker inte kan användas – en kultur där ömsesidig respekt råder. Det är då viktigt att ta människor i sin omgivning på allvar och visa sitt engagemang för dem. Genom att själv lyssna på andra, ge gensvar och konstruktiv kritiksynliggör och bekräftar du andra. Detta ger också respekt tillbaka och innebär att du indirektsynliggör dig själv. Istället för härskarteknikens karaktäristiska förlöjligande, undanhållande av information, dubbel bestraffning och påförande av skuld och skam, ser man med bekräftarteknik till att respektera, informera, dela ut dubbel belöning och att bekräfta dig själv och andra. Om du har en chef som använder härskartekniker så bör du byta arbetsplats omedelbums, men om du har en kollega, någon i vänkretsen eller i släkten som gör det så finns det goda möjligheter att motverka att härskartekniken biter sig fast i dig och andra genom att använda bekräftarteknik som motmedel.

Det är inte alltid lätt att börja bekräfta andra när man lider brist på bekräftelse själv. Bekräftelser ger energi och brist på bekräftelse kan ta energi. Jag tror ändå att det är något man bör träna sig på och att det lönar sig i längden. Om du bara väntar på att först bli bekräftad själv för att sen bjuda tillbaka kommer du antagligen bli besviken. Du måste börja och du kommer sannolikt få mångdubbelt tillbaka. Märker du att resonemanget inte stämmer, att du försöker bekräfta andra utan att få något tillbaka kan det bero på flera saker. Du förväntar dig bekräftelse från dina barn - glöm det. Förvänta dig inte att dina barn ska bekräfta dig tillbaka. Förvänta dig att de bekräftar sina barn, precis som du gjort med dina. Du får inga tillbakabekräftelser från dina vänner - kanske dags att byta vänner, eller komplettera med några nya med någon slags empatisk förmåga. Du kan faktiskt förvänta dig bekräftelse från dina vänner om du bekräftar dem.

Bortsett från dina barn är nog bekräftandet av din partner det allra viktigaste. Man vill verkligen höra att man är vacker, sexig, intelligent, musikalisk, eller något annat som betyder något för en själv. Om du inte redan gör det så måste du börja nu genast. Och du måste vara ärlig. Om du inte kan bekräfta din partner och tro på det du säger, så är det antagligen något allvarligt fel på relationen eller på dig. Jag vågar inte säga att du då ska bryta, men något måste i alla fall göras. Bekräftelser måste inte nödvändigtvis alltid sägas. Ett leende, en trånande blick, en lång längtande ögonkontakt, en smekning på ryggen, i nacken och inte minst att lyssna kan tas emot bättre än ord. Och du kan använda det ofta utan att känna dig som en papegoja. Orden "jag älskar dig" kan faktiskt kännas tjatiga (men det tar ett tag). Att lyssna kanske är det svåraste. Ibland ska du bara lyssna, inget annat, ibland behöver du svara och någon gång kanske till och med säga emot. Hur ska man veta när? Ja, genom att lyssna kanske, inte bara på orden, utan på känslan.

Dig själv då. Ja, det kommer nog om du tränar dig på att bekräfta andra. Övning ger färdighet. Men glöm inte bort att bekräfta dig själv, ge dig själv beröm, uppskatta dina färdigheter och din välutvecklade förmåga att bekräfta andra!