Att göra en pudel

Har du någonsin gått in i ett möte och efter ett tag kommit på att det var fel roll, fel mask du tog på dig här? Jag har det! Flera gånger. När man plötsligt känner sig helt naken, avklädd och skäms för att man valde fel mask. Jag har blivit påkommen med att ha ingen koll alls, många gånger rodnat över hela kroppen när jag berättat sanningar som avslöjats direkt som lögner av människor som inte ville spela samma spel som jag. Det är lyckligtvis länge sen och det kommer förhoppningsvis aldrig att upprepas igen.

Vid ett tillfälle tog jag på mig den proffessionella masken. Den som kunde allt. De som skulle vara med på mötet kunde ingenting om svensk bygglagstiftning, om husbyggeri överhuvudtaget. De var de som sen skulle bo i huset. De kan ingenting om detta... vanligtvis. Så jag satt där i min ungdomliga självsäkerhet och berättade om sakernas tillstånd och vände mig som brukligt är (eller var måste jag tillägga) till mannen. Jag hade lärt mig att det var kvinnan som bestämde om färgen på innerväggarna, köksluckorna och djupet på fönsterbänkarna medan mannen bestämde isoleringstjocklek, värmesystem och stommaterial. Ni förstår väl redan att det inte var riktigt så det var den här gången och att jag lärt mig en del under åren (thank god). Hon var förstås i byggbranschen och hade koll på betydligt mer än jag. Här blev jag arkitekten som plötsligt inte hade koll på så mycket mer än färgen på innerväggarna, köksluckorna och djupet på fönsterbänkarna. Mannen var inte heller intresserad av det och inte av något med husbyggeri alls. Han var helt nöjd med att nicka och lita på att hans fru skulle ordna upp detta medan han fixade gudomliga cappuccini (det var helt nytt då).

Men det löste sig faktiskt och vi fick till slut ett gott samarbete. Hur då? Jag gjorde som Pål Jebsen uttryckte det: en helt vanlig pudel. Eller offentlig avbön med uttrycklig ödmjukhet, som det står i wikipedia. Jag vet inte var det kom ifrån. Jag hade aldrig gjort det förr, utan lyckades alltid slingra mig ur, som en orm. Byta mask igen och igen som dr Jekyll till mr Hyde och tvärtom. Jag riktade mig till henne och sa ungefär så här: "Du, jag är hemskt ledsen, men det här blev verkligen helt fel. Jag försöker spela Allan här när det faktiskt är du som är proffs. Är det ok om vi tar det från början utan att jag försöker spela det här spelet och istället göra det jag faktiskt är bra på?" Om det var det smartaste att säga vet jag inte, men hon var smart och hade humor, så vi började faktiskt om på riktigt. Jag gick ut genom dörren, ringde på, hon öppnade: "Hej, det är jag som är Stefan. Kul att ses! Hört att det serveras bra kaffe här..." Sen blev det möten med skratt och glädje.

Lär inte av dina misstag, men vänd dem till något bra, som du sen kan lära dig något av. Låt vändningarna ge dig insikt om dig själv. Var inte rädd att som en pudel lägga dig på rygg med magen uppåt när det behövs. Det kan vända sig till något bra trots att det började så fel.