måndag 20 augusti 2012

Downshifta och ta kontrollen över ditt liv

Nu ska jag presentera för er en alldeles underbar gästbloggare. Ensamma mamman downshiftar är en blogg jag följer sen några månader. Se länk här till höger och längre ner i texten. Läs om hennes transformation från sönderstressad ensamstående mor till levande, glädjesprudlande människa:

Jag är mäkta stolt över äran att få författa detta gästinlägg på Agent Stefans välskrivna blogg. Efter fem månader förklädd som Ensamma Mamman har jag fått en utmaning som jag med glädje åtar mig. Stefan vill att jag ska berätta min historia och genom det visa att det man inte tror är möjligt går. Att människan har förutsättningar hen inte trodde fanns vid ett vägval av osäkra och okända stigar.

I sju och ett halvt år var jag en heltidsarbetande ensamstående tvåbarnsmamma. Med andan i halsen slängde jag in ungarna på dagis, hämtade dem en halvtimme för sent för att steka köttbullar ackompanjerad av hungervrål. Kvalitetstid var inte att tänka på utan klockan åtta slocknade jag med kläderna på under nattningsproceduren. Mina vänner var vana vid att jag långa perioder lyste med min frånvaro. Mitt ekorrhjul rullade på i ett evighetstrall och ändå hann jag aldrig med varken jobb, hushållssysslor eller barnen – än mindre mig själv.

Så plötsligt en stilla söndag i oktober förra året när jag likt en oformlig energilös skepnad satt på en sten och iakttog en myra som stretade med ett strå stod det plötsligt klart att så här skulle jag i varje fall inte ha det mer. Här krävdes en förändring och en kraftig sådan.

Men vad? Skulle jag låsa in pojkarna i SJs förvaringsboxar varannan vecka? Eller låta dammråttorna i hörnet växa till bowlingklot? Det kändes inte som något aktuella alternativ, utan jag bestämde mig för att jobba mindre istället. Kortare perioder hade jag arbetat 80 % utan att känna att den tid och energi jag sparade stod i paritet till inkomstbortfallet. Nej, skulle det ske en förändring skulle det vara en drastisk sådan… Men inte med detsamma. Jag insåg vidden av beslutet och ruvade på mina planer i två månader innan jag dristade för min chef att jag önskade gå ner i halvtid. Efter 24 timmar meddelade hon att om jag lämnade in en halv avskedsansökan så skulle de uppfinna en halvtidstjänst åt mig i ett annat arbetslag.

Mitt nya liv började med det nya året och sakta men säkert upptäckte jag att dimman lättade. Först nu stod det klart för mig allt i livet jag missat under mina hektiska år. Jag började reflektera över folk runt omkring mig, se hur de mådde. Och alla tankar man som människa bär på, de måste få utrymme att tänkas klart om det ska vara någon vits med dem. Sakta men säkert började jag beta av både praktiska göromål och konflikter inom och utom mig. Livet hade ju legat på träda och misskötts i så många år att här var det mycket att ta i. Och allt eftersom tiden gick kunde jag släppa in glädjen i form av bloggande, sång och umgänge med gamla och nya bekantskaper.

Men pengarna då, hur gick det med det, tänker ni nog? Har du mat på bordet till dina barn? Under mina två månader av förberedelser skissade jag på budgeten, kollade över ev. bidrag och sa upp prenumerationer. Idag äter vi ytterst sällan ute (förutom picknickar och på balkongen) och köper enbart ekologiskt då prisskillnaden är minimal. Vill ni veta mer om våra förändrade konsumtionsmönster rekommenderar jag er att gå in på min blogg ensammamammandownshiftar.

Idag står jag här igen vid starten av ett nytt läsår. Visst kan jag känna mig stressad av allt där är att göra innan eleverna kommer, men när jag tänker tillbaka på livet för ett år sen känner jag ett lugn som liksom lägger sig inom mig. Sara nu och då är vitt skilda varelser som lever i två olika världar. Världar dit även du skulle kunna ha tillträde om du själv sätter dig och känner myran inom dig, om du vågar ta steget ut i det okända, litar på din starka förmåga till överlevnad.

 

3 kommentarer:

  1. Åh så starkt! Ett avgörande beslut och modigt. Min beundran och önskan om allt mera lycka och framgång med ditt liv <3
    Ewa J

    SvaraRadera
  2. WOW!!!! Vilken grym mamma! Jag går till din blogg nu. Och hoppas att få kontakt med dig senare, jag vill inspireras! :-) Tack så mycket för din story!

    SvaraRadera