Idag gjorde jag en walkabout i Varberg. En walkabout för Australiens aboriginer var inte sällan runt sex månader och var en ceremoniell övergångsrit för unga män. Min walkabout var tre timmar lång, men kändes verkligen som en upptäcksfärd, där målet var att öppna ögonen och finna spår av verkligheten i min omedelbara närhet. Det var en fantastisk inre och yttre resa där jag lät små tecken av nyfikenhet styra riktningar, hastighet och målpunkter. Det ledde mig förbi citynära skogsområden jag aldrig passerat förr, vackra byggnader jag aldrig sett, en oväntad minikonsert med en vän i centrum, änders lek i en stilla damm och mycket annat. Min rygg blev dessutom riktigt bra efter att ha stelnat till efter flera dagars stillasittande. Jag är ganska bra på att låta spontana händelser avgöra mitt nästa drag, min närmaste framtid, men jag har varit usel på att se, höra och känna det som omger mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar