Den positiva fåfängan?

Jag undrar varför fåfänga är så tabubelag hos så många människor. Eller snarare, jag undrade, ända tills jag började söka på ordförklaringar på nätet. Wikipedia definierar fåfänga som överdriven tro på sin egen förmåga att imponera på andra, antingen med sitt utseende eller sina förmågor. Fåfänga faller dessutom inom ramen för högmod som en av dödssynderna. Det finns en del synonymer som är mycket negativt laddade, såsom prålsjuka, inbilskhet och högfärd, men där finns också andra synonymer som förr säkert sågs som negativt, men som i mina ögon idag är positiva. Det är till exempel ord som flärd och flärdfullhet. Det finns en positiv spegelbild av dödssynderna som kallas De Sju Dygderna. Högmodets spegling är ödmjukhet.

 

Det här har aldrig varit min egen syn på begreppet fåfänga. För mig har det alltid handlat om att smycka sig, göra sig fin, ha snygga kläder, ta hand om sitt utseende och att tycka om att göra det. Och lika mycket om att göra sig attraktiv för att finna en partner eller för att behålla en partner. Det är klart att det finns negativa sidor även av denna syn på fåfänga som handlar om den absurda form av skönhetsindustrin som livnär sig på människors osäkerhet och behov av bekräftelse och kärlek. Allt har baksidor. Men detsamma gäller till exempel mat. Det är få som skulle påstå att det skulle vara principiellt fel att äta god och hälsosam mat, men samtidigt översköljs vi idag av en mängd mat-ismer och sjukdomstillstånd kopplade till ett problematiskt förhållande till ätande. När man läser vidare i wikipedia finns det vid fåfänga en hänvisning till ordet kokett. Jag klickar vidare.

 

En kokett är en person som genom ett utstuderat erotiskt eggande uppträdande och elegant, raffinerad klädsel strävare efter att bli uppmärksammad, beundrad och att behaga (i synnerhet personer av motsatt kön). Förutom den konservativa synen på att all sexuell attraktion sker mellan två människor av motsatt kön, så känns det aningen mer positivt och närmare den känsla jag själv är ute efter. Men fortfarande handlar det om att vara onaturlig, tillgjord, beräknande, duperande och narcissistisk. Finns det inget ord, inget begrepp som med en starkt positiv känsla beskriver behovet av att göra sig attraktiv för sig själv och för varandra, att kittla relationen med sexuell och erotisk spänning, att anstränga sig för att visa att man älskar varandra och att man inte tar varandra för givet?

 

Ordet fåfänga återfinns också i ett helt annat sammanhang. De fantasibyggnader som byggdes i trädgårdar och slottsparker under barocken och romantiken kallas Fåfänga. Ibland används det engelska ordet Folly (dårskap) eller det franska Folie (galenskap). Det handlar alltså om vackra romantiska lusthus och paviljonger. Jag skulle vilja införa ordet skönhetsfull som en positiv ersättare till fåfäng och skönhetsfullhet istället för fåfänga. Skönhetsfull handlar om att vilja göra sig vacker, att vara fylld och berusad av det vackra. Något lustfyllt, spännande, erotiskt, sensuellt, vackert, behagligt. Och det blir skönhetsfyllt när människor i din omgivning är skönhetsfulla. Som ett sensuellt lusthus i en prunkande trädgård går du och jag skönhetsfulla och skönhetsfyllda.

 

Free your mind!