söndag 3 mars 2013

Lycka är att ha en riktning!

Har upptäckt att det finns så mycket rädsla hos människor som jag trodde inte alls är rädda, utan snarast modiga, fritänkande människor, men jag har känt så mycket rädslor även hos dem. Jag får då och då kommentarer om min egen transformation av mitt liv från löneslav (observera att alla som är anställda är inte löneslavar) till fri kreatör, som handlar om att jag har alldeles för bråttom, att jag borde lugna ner mig, att jag egentligen bara har en kris, att jag rusar hysteriskt och mållöst. Jag har bara en sak att säga till er som känner så: go fuck yourself!!! Jag har i själva verket aldrig varit säker på något i hela mitt liv, förrän nu. Jag har heller aldrig mått så bra. För första gången känner jag mig inte vilsen, rädd och riktningslös. Så rikta istället er egen osäkerhet, er feghet, er rädsla och jantementalitet mot er själva och reflektera en stund över om ni är lyckliga, om ni känner er fria här och nu och om ni har en positiv känsla inför hur er framtid kommer att bli. Har ni kontroll över det eller famlar ni i blindo och hoppas på det kanske kommer att bli bättre sen? Då ska jag tala om att det där "sen", det kommer aldrig. Ni kan sluta att vänta. Det enda som kommer av sig självt är döden. Resten måste ni fixa själva. Sorry!

 

Det är möjligt att jag stundtals rusar åstad. Men det är av glädjeyra, precis som när korna släpps ut på vårbete första gången efter en lång kall vinter. Man står där och har varit med om detta många gånger förr och vet att det går inte fortare för att jag trängs och trycker på, gräset blir inte godare för att jag råmar intensivt och att den ljumma vinden inte kommer att kännas annorlunda än den gjorde förra året. Men den känns och gräset är så gott och klövarnas möte med det mjuka gräset och den underbart våta leran. Det bara måste hända nu, inte sen, inte snart. NU! För mig är känslan ännu starkare, för det är första vårbetet någonsin, så det kanhända att jag är något otålig, men det vill jag vara och jag mår bra av det.

 

Det är väldigt vuxet att vänta, stå i kö, ha tålamod. Jag tror att tålamod kan vara en bra egenskap, men jag tror även att en slags kontrollerad otålighet kan föra något väldigt positivt med sig. Tålamod är en av de katolska sju heliga dygderna. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. Om tålamod innebär likgiltighet inför ett problem, med betydelsen att om jag bara väntar tillräckligt länge så löser det sig (lika med löser någon annan problemet), kan tålamod vara livsfarligt. Tålamod bör inte vara detsamma som att sätta sig ner och vänta, utan snarare att hantera den stress som uppstår vid förseningar och problem, reflektera över problemet och försöka hitta en alternativ lösning och gärna hyfsat snabbt. Jag har själv en slags kontrollerad otålighet. Jag vill fram utan att vänta i onödan, men också utan att låta andra lida för min otålighet, så jag får istället försöka hitta lösningar själv som löser problemen och gör att jag slipper vänta. Jag har väntat i snart femtio år och jag tycker det räcker!

 

Ett av mina många mål, eller kanske snarare milstolpar, är att bli en digital nomad, det vill säga att kunna frigöra mig i helt tid och rum, så att jag kan befinna mig var som helst på jorden och ändå klara min försörjning på ett enkelt sätt. Jag vill inte heller lägga ner särskilt mycket tid för min försörjning, utan hitta en mer automatiserad inkomst. Jag vet att det är möjligt, men det är så provocerande för så många och jag förstår faktiskt inte varför. Det är ju helt fritt för vem som helst att göra precis samma sak. Jo, jag vet att inte alla på jorden idag kan vara digitala nomader, men jag är inte orolig för det. Alla vill inte vara det. Jag tror de flesta idag vill vara bofasta och ha en trygg inkomst och det är ju fantastiskt att kunna känna så. Jag tycker överhuvudtaget att det är fantastiskt med människor som vet vad de vill med sina liv, som vet vilken riktning de har. Lycka är att ha en riktning. Mod är att våga stanna upp och byta riktning. Rikedom är att fylla riktningen med innehåll och styrka är att bära lyckan hela vägen!

Free your mind!

 

2 kommentarer:

  1. I ett land där vi fostrats att käka 6-8 brödskivor om dagen och staten sagt att vi ska leva lyckliga i "folkhemmets" vagga blir ord av självförsörjning livsfarligt. Du rubbar ju de invanda cirklarna förstår du väl :D Hoppas återfinna dig på Finest /Madeleine

    SvaraRadera