Är du en HSP?

Är du en sån som den ena dagen klarar precis vad som helst och lite till, organiserar, samordnar, skriver ihop komplicerade texter, improviserar fritt och intelligent på möten som du inte hunnit förbereda eller drar upp riktlinjer för ett nytt stort projekt och trivs med dig själv och alla? Den andra dagen orkar du inte gå upp ur sängen, pratar helst inte med någon, gör långa toalettbesök bara för att få vara ifred eller kanske till och med gråta ifred till synes utan anledning, blir illa berörd för nästan ingenting eller vill fly ut hem, bort, vart som helst.
Du kan ha en High Sensible Personality! Jag läste en så oerhört intressant artikel av psykoterapeuten Martin August i tidsskriften LevaPS! som handlar om...mig...och om massor av människor jag känner. Så många som var femte person i Sverige kan vara "sensitivt begåvad".
Vad kännetecknar då en HSP? Något förenklat kan man säga att en sensivt begåvad tar emot flera signaler från omgivningen och bearbetar dem på ett djupare plan än andra människor. Intrycken går in i kroppen utan skyddande filter. August menar att man också har sett att de rent neurologiskt har ett känsligare nervsystem.
Man har tidigare beskrivit HSP-människor som blyga och tillbakadragna, men en särskilt sensitiv person kan både älska att vara social och att krypa in i sin kammare. Det som kännetecknar är snarare att man upplever allt mer intensivt, både det introverta och extroverta. Det kan uppfattas som både konstigt och hotfullt av omgivningen. Man kan uppfattas som arbetsmyra och lat, ombytlig och fokuserad, intensiv och uttråkad, beroende sammanhanget och vem som betraktar. I själva verket är man allt detta, fast olika från dag till dag, eller från vecka till vecka.
Jag kände plötsligt att jag ville starta en HSP-klubb där vi kan mötas och utbyta erfarenheter och skratta åt varandra och med varandra. I morgon vill jag säkert inte det. Då vill jag antagligen ligga i sängen och meditera över livet och känna luften omge min hud och inte ta in några andra sinnesförnimmelser. Jo, jag är helt övertygad om att jag är en HSP-typ, helt eller delvis. Det är inte så viktigt att ha en förkortning som kategoriserar mig. Det är ju ingen sjukdom. Men det hjälper mig definitivt att förstå lite mer vem jag är och varför jag ibland reagerar som jag gör på omgivningen.
Ungefär 30% av de särskilt sensitiva har dessutom ytterligare en känslonivå som kan ställa till det i livet om man inte ser och förstår vad det faktiskt handlar om. De kallas "sensational seekers" (kändes bättre än SS) och vill upptäcka saker, ha utmaningar och kickar, samtidigt som man lätt blir uttråkad, utmattad och snabbt kan kraschlanda. Om man kan hantera det kan livet bli fantastiskt. När man som sensational seeker presterar så gör man det på en oerhört hög nivå, men man måste ha möjlighet till återhämtning. Tyvärr fungerar extremt få arbetsplatser så att man kan jobba 16 timmar per dygn i ett övermaxat tempo några dagar och sen vara helt ledig två dagar för återhämtning. Sensational seekers behöver det. Känner du igen dig? Jag gör det! Dessutom älskar jag begreppet. Smaka på det...sensational seeker...det är svårt att inte älska det. Vem vill inte vara det? Jag vill!
Maggan Hägglund och Doris Dahlin har skrivit om detta i boken "Drunkna inte i dina känslor" utgiven på Libris. De kallar sig själva "stark-sköra": den ena dagen urstarka och beredda att rädda världen, drivna och framgångsrika, för att nästa dag ligga som en våt fläck på golvet. De skriver bland annat att sensitivt begåvade människor lätt övermannas och blir rädda för sina känslor. De menar också att medvetenheten om att man är särskilt sensitiv kan bli en styrka och en tillgång.
De människor jag själv känner som jag uppfattar som sensitivt begåvade, eller starksköra, är oerhört kreativa entreprenörer och visionärer där några har funnit sätt att balansera sina känslor och kanalisera dem till en användbar kraft och där några fortfarande brottas med att finna balansen och så småning om utvecklas i full blomning. Jag hoppas åtminstone det. De är alla värda det.
Vad ska man göra då, om man känner sig som en sensitivt begåvad, lätt missförstådd människa? Ja, det är nog tyvärr lite individuellt, som det mesta. Man måste finna sin egen väg. Det finns några saker som kan vara värda att pröva för att finna sin väg.
Ge dig tid att reflektera. Boka in så mycket luft du kan i kalendern om det är möjligt. Testa meditation, yoga eller något annat som kan hjälpa dig att hantera alla upplevelser. En del kan till och med behöva börja med en terapeut och kanske även återkommande.
Se till att få egentid, utan vänner, barn eller partner. Har man möjlighet kanske ett eget arbetsrum kan vara en underbar lösning. Våga ibland säga nej till umgänge med vänner och låt dem få veta varför och att du älskar dem och behöver dem ändå, fast bara inte idag.
Rädda inte hela världen. Bestäm dig för att göra en eller två saker. Donera till ett ställe eller högst två, och var med i max en frivilligförening om det inte ger dig själv mer energi tillbaka. Du klarar inte att organisera dig i både dotterns fotbollsförening, vara klassförälder, ordförande i frimärksklubben och hålla i insamling till ensamma mammor i Ghana...samtidigt. Gör bara en sak och ha gott samvete för att du gör just det och hoppa av om det får dig att må dåligt. Låt någon annan ta över. Du är tyvärr (eller lyckligtvis) umbärlig, i de sammanhangen.
Klä dig efter väder och temperatur och hur du känner dig. Ta på dig om du fryser och ta av dig om det är varmt oavsett av vad andra har på sig. Lyssna på din kropp. Ät och drick regelbundet.
Läs mer om sensitiv begåvning, om starksköra och lär dig förstå hur du själv fungerar, känner och reagerar.
Nu kanske du känner att det är omöjligt att få till stånd en förändring för just dig. Om du är en HSP och känner så just nu så går det antagligen över imorgon, i övermorgon eller åtminstone i nästa vecka. Vänta då några dagar och läs denna blogg igen och fundera på hur du ska kunna använda dina nya kunskaper om dig själv. Det kan för en del räcka med insikten om vem och hur man är, för andra behöver vardagen förändras något med fler återhämtningpauser och några färre hjälporganisationer. Några måste ta mer drastiska steg, byta arbetsplats om det inte finns utrymme för dina grundläggande behov för att må bra, kanske byta partner och vänner om de inte vill se dig och acceptera dig som du är. Det är förstås stora steg som kräver mycket eftertanke och mycket mod. Var befinner du dig i livet? Jag är själv mitt i livet, mitt i mitt liv!