onsdag 5 september 2012

Jag är så trött på hyckleri!

Jag är så evinnerligt trött på hyckleri. Och det som retar mig mest av allt är att det smyger sig in överallt i alla tänkbara varianter, hos alla, hos mig. En god vän till mig berättade att han har arbetat stenhårt för att bli klar med ett projekt som har haft en oruckbar deadline som sattes lite på måfå från början, för att man inte visste hur lång tid det skulle ta. Under tiden har han påpekat att tiden inte räcker till, trots att han jobbar nästan 200% (dvs 80 timmar i veckan) och trots att han är extremt effektiv och produktiv hela tiden (jag känner honom och är säker på att det stämmer). Han får mycket beröm för resultaten, men inga ytterligare resurser sätts till, eftersom hans chefer inte hinner eller orkar rekrytera, då de är alldeles för hårt belastade på grund av brist på resurser. När arbetet nästan är klart så har han snudd på gått in i väggen. Han är helt slutkörd. Målet är nästan uppnått, men inte helt. Hans projekttid är ute och cheferna beklagar sig lite över att det inte är klart. Samtidigt när han ska löneförhandla så får han veta att han inte får särskilt stort påslag eftersom han inte kan begränsa sig och att han jobbar för mycket. (Här skulle jag vilja rita en figur med ögonen i kors och tungan hängande ute). Han blev vansinnig och sa upp sig där och då. Hycklerivariant på hög nivå!

Pussy Riot fick två års fängelse för något som i många länder skulle betraktas som en skitsak och en självklar rättighet: att få uttrycka sin åsikt. En hel värld har uttryckt sitt stöd till den grupp unga kvinnor, som ingår i konstnärskollektivet Voina (som betyder Krig). Voina har innan fängelsedomen bland annat gjort sig kända för att ha kastat molotovcocktails, gjort installationer av gruppsex och bränt upp en polisbil, vilket i flera länder sannolikt skulle betraktas som ganska grova brott, eller åtminstone inte så rumsrent. Sir Simon Jenkins menar i en artikel i the Guardian att det är grovt hyckleri att vi som samhälle höjer Pussy Riot till skyarna samtidigt som vi i våra egna länder utdömer hårda straff för skitbrott. Andres Lokko var i en omdiskuterad artikel i Svenska Dagbladet inne på samma spår där han beskrev två brittiska medborgare som fängslats för att de uppmanat till uppror via facebook. Det var säkert helt riktiga domar, men kan vi då samtidigt hylla Pussy Riot för att mana till uppror och då de begått betydligt allvarligare brott? Jag gjorde det och vill definitivt kalla mig för hycklare i det sammanhanget.

I bibeln definieras hyckleri "att känna till sanningen utan att följa den". Med den betydelsen känns det som att jag hycklar mest hela tiden och även de flesta av mina vänner. Jag vet att bilar släpper ut en massa föroreningar som är en av de stora orsakerna till växthuseffekten, men ändå fortsätter jag att köra bil. Jag vet en massa saker som jag inte lever upp till, som jag inte följer. Och jag känner mig faktiskt som en hycklare. Varje gång jag börjar en mening med: "Jag vet att..., men...", så vet jag att det är hyckleri jag håller på med. Så det ska bli slut med det nu. Inga fler "jag vet att..., men"! Det innebär förstås inte att jag kommer att bli felfri och handla enligt mitt världssamvete i alla situationer, men jag måste lära mig att stå för det jag tycker och det jag gör, fullt ut. Och aldrig anklaga andra för att de gör samma fel som jag, om jag inte är beredd att själv ändra på mig.

Free your mind!

 

2 kommentarer:

  1. Christina knutsson7 september 2012 04:37

    Hear! Hear! Tack för de orden som skakade runt i min egen hycklerivärld! Nu går jag till handling och skalar av så mkt jag kan av den sorten. Keep up the good work!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hyckleri finns verkligen överallt och man behöver inte gå längre än till sig själv. Det är nog ett evigt arbete att hantera hyckleri, men den vägen är rätt nice!

      Radera