Bortom kärlek och kontroll

Det finns en del, ofta medelålders eller äldre män som jag har märkt, som av någon outgrundlig anledning har en enorm drivkraft att alltid vilja ha mer. Det spelar ingen roll om man för all framtid är ekonomiskt tryggad, att man skulle kunna försörja sina barn och barnbarn med sin förmögenhet resten av deras liv. Trots att man inte behöver något mer än att bara njuta av sina tillgångar och sina företräden, så vill man ha mer. Vad är det som driver dessa människor? Percy Barnevik fick under en intervju för många år sen frågan om varför han tog ut 930 miljoner kronor i pensionsavtal från ABB, när han egentligen inte alls behövde pengarna. Han bekräftade första att han egentligen inte behövde pengarna, men att han gjorde det för att han kunde. Hans drivkraft var alltså att göra det för att han kan. 2002 gjordes en överenskommelse med ABB och Barnevik betalade tillbaka 548 miljoner efter hård press. Han ansåg att han inte gjort något fel, vilket han i juridisk mening kanske inte heller gjort, men frågan är om det ens är intressant.

 

Elizabeth Gilbert beskriver i romanen "Eat, pray, love" hur hon en gång mötte en kvinna som var nästan hundra år gammal. Kvinnan sa att det finns bara två frågor som mänskligheten har stridit om i hela sin historia: "Hur mycket älskar du mig?" och "Vem är det som bestämmer?" Allt annat verkar det som om vi lyckas hantera någorlunda. Men de två frågorna om kärlek och kontroll skapar krig, lidande och elände. Det finns ju även ett talessätt som säger att i krig och kärlek är allt tillåtet.

 

En kvinnlig psykolog blev vid ett tillfälle tillfrågad av de styrande i Philadelphia en gång på 80-talet om hon kunde hjälpa till med rådgivning till en grupp flyktingar från Kambodja. Det var människor som hade upplevt de värsta fasor man kan vara med om: folkmord, våldtäkt, tortyr, svält, mord på släktingar inför deras ögon, flera år i flyktingläger och en livsfarlig flykt med båt där många dog och döda kroppar kastades till hajar. Jag tror ni förstår nu. Men vet du vad de kambodjanska flyktingarna ville prata med henne om? "Jag träffade den här killen på flyktinglägret och vi blev kära, men sen kom vi ifrån varandra och hamnade på olika båtar. Han gifte sig med min kusin, men säger att han verkligen älskar mig han ringer mig och jag vet att jag borde säga till honom att sluta, men jag älskar honom fortfarande och jag kan inte sluta tänka på honom och jag vet inte vad jag ska göra..." De ville tala om kärlek, förlorad kärlek, kärleksproblem...

 

Är det så enkelt att vårt kollektiva emotionella landskap kan summeras i två kategorier: kärlek och kontroll? Ja, jag tror nästan det. Den gamla damen var mycket vis. När jag ser på mitt eget liv så känns det som om det har styrts helt av just kärlek och kontroll. Kärlek, kärleksbekymmer och brist på kärlek har tagit upp stor del av mina tankar, mina känslor, mitt liv under alla år. Jag kan nästan inte minnas en enda dag där frågor om kärlek inte har varit i fokus på något sätt, både positivt och negativt. När det gäller kontroll så är det just ledarskapsfrågor som kan göra mig allra mest upprörd, näst efter kärlek. Dåligt ledarskap, härskartekniker och psykopater har berört, bekymrat och upprört mig enormt mycket. Få saker kan få mig att bli arg, men här kan jag verkligen se rött. Det har också fått mig att lämna flera arbetsplatser eftersom jag inte kan acceptera dåliga chefer som inte vill medarbetarna, organisationen eller företaget väl, utan bara är intresserad att hävda sina egna intressen och positionera sig själv.

 

Är det här bra då? Både ja och nej tror jag. Jag tror att medvetenheten om att kärlek och kontroll påverkar våra liv på ett så avgörande sätt är viktig. Däremot tror jag att man måste frigöra sig, sina känslor från att bli beroende av kärlekens och kontrollens negativa påverkan. Det borde väl kunna räcka att bara älska förbehållslöst istället för att bli förlamad av kärlekens baksidor: svartsjuka, rädsla att kärleken ska ta slut osv. Att inte låta sig påverkas av härskartekniker och översittare, att själv lyfta andra utan egen vinning i bakhuvudet, att kunna ge utan att förvänta sig något tillbaka. Det vill jag utveckla inom mig själv. Att bli stark och ödmjuk. En svår konstart. Vad vill du?

 

Free your mind!