Agent Stefan...med rätt att leva: Vad är det för fel på män?

Jo det är precis så jag menar! Vad i helvete är det för fel på män? Det är så många tillfällen som jag blivit förbannad på män som spelar överlägsna, som hånar, som är ointresserade och likgiltiga, som aldrig ställer upp, som aldrig vill ha kul. Fega, tråkiga, fula, korkade, snorkiga, selekterande, snobbiga idioter!

Idag var jag på DocLounge. Ett relativt nytt koncept där man ser på en helt nysläppt dokumentärfilm i loungemiljö. Efteråt samtalar man om filmen och tar ett glas vin eller en öl till. Ett underbart koncept. Det var dessutom premiär idag. Filmen var "The secret disco revolution". Det skulle inte vara något samtal efteråt den här gången. Istället hade man anlitat en danspedagog som skulle lära ut lite 70-talsdisco-moves och sen skulle det vara disco med underbara DJ Emrik Larson, sångaren från Stonefunkers (ett av mina favoritband), som skulle låta underbar 70-talsdisco pumpa ut ur högtalarna. Jag var oerhört taggad. Jag är uppfödd under discoeran och var (eller är) ett stort fan av KC and the Sunshine band, Kool & the gang, Aretha Franklin, Donna Summer och så vidare. Några discokläder har jag tyvärr inte kvar, men jag grävde i alla fall djupt i garderoben och hittade mina vita myggjagare, en cerisfärgad tajt t-shirt och ett par lila byxor. Det var inte helt disco, men det var färg och coolt så det fick duga.

Emrik - the king of funk'n'soul

På plats möttes jag i dörren av glittriga unga kvinnor i guld, silver, blått, cerise och stora fluffiga peruker och tänkte att det här kommer att bli kul. Jag köpte en öl i baren, hängde av mig min rock och satte mig vid ett bord. Redan nu förvånades jag något av att det var förvånansvärt många män här. Kanske en tredjedel av alla var män och flera i fyrtioårsåldern och uppåt. Men de såg alla ut som om de kommit direkt från jobbet, eller från fotbollsmatchen framför TV:n. Hade de verkligen kommit rätt? Skulle de också titta på Disco Revolution och dansa disco? Jag fick inte ihop den bilden. Filmen var intressant och belyste en hel del av politiska aspekter på discons intåg. Om kvinnlig frigörelse, om acceptansen att homosexuella och svarta artister tog plats på Billboardlistan och på radion. Det var något nytt.

Efter filmen blev alla uppmanade att gå upp på dansgolvet för att testa lite moves innan discot drog igång på allvar och jag studsade genast upp och hängde på. Efter bara en liten stund upptäcker jag att jag är den ende mannen på dansgolvet bland 30-40 kvinnor. Männen står uppradade vid baren, sittande på soffor längst borta i hörn. Vad i helvete var detta? Varför hade de överhuvudtaget kommit dit? Jag släntrade bort för att se om det skulle gå att få med någon, men genast hörde jag röster från en tyst hånfull, likgiltig, förlöjligande mansmobb om att de aldrig skulle... skulle vadå? Ha kul?

Jag tror män inte vare sig vill eller kan ha kul. Varje gång jag är på after work så är det nästan bara kvinnor som hakar på. De få gånger män är med så sitter de för det mesta och klagar på nåt. Jo, det finns en del undantag. Jag har några manliga vänner som är roliga, som vill nåt, som är engagerade. Många riktigt unga män verkar fortfarande vilja ja roligt. Och det är väl tur det. Men hallå män ute där! Skärp er!!! Vakna upp ur er dvala! Grått är inte den enda färgen i världen! Det finns andra artister än Bruce Springsteen och Bob Dylan! Inte bara bögar kan dansa! Det finns fler intressen än fotboll, bilar och nintendo!

Jag tror helt ärligt att de gånger jag haft absolut roligast på fester så har minst hälften på festen varit bögar eller transor, eller så har det nästan bara varit kvinnor där. Det låter kanske fördomsfullt, men så har det varit. När det det varit minst hälften vita, heterosexuella män på festen eller tillställningen, så har jag haft oändligt tråkigt. Jag är själv vit, heterosexuell man, men av någon anledning kan jag gäspa bara jag ser en av min egen sort. Bored to death! Kommentarer om sossegetton, om oäkta produktionsbolagsmusik, om den korrupta kommunen, om melodifestivalhelvetet... Eller när man på en fest går fram till en räddögd, man i nästan osynliga glasögonbågar och nästan osynliga Ullaredskläder för att småprata lite och frågar "vad jobbar du med då?" och får till svar att "jag jobbar på en företag som gör bilar!"............. Hallå! Det är inte en radiosändning i public service du är med i! Säg Volvo!!! Jo, jag skriver lite i affekt. Jag är förbannad! Jag skäms att vara en del av människosläktet i Sverige som inte alls verkar vilja leva. Överleva kanske, men definitivt inte leva! Så gå med magen före och tyck att alla är idioter, men gör det någon annanstans. FÖR HÄR ÄR DET JÄVLARIMIG DISCO!