Skyldig i tanken

Så har ännu ett vackert liv gått in i en annan dimension, himmel, kemisk reaktion eller vad man nu tror på. Världens vackraste vita hund har flugit upp till hundhimlen.
Det kom i och för sig inte som en överraskning. Cancern har varit känd i något halvår, men när man ställs inför att det nu verkligen är slut känner jag mig ändå snopen, chockad, som om jag aldrig vetat.
När beskedet om att tumörerna var aggressiva kom började de rationella tankarna komma: kanske blir skönt att slippa alla promenader i skitväder, alltid gå upp tidigt på morgonen... nu slipper man utgifterna för veterinär, exklusiv svensktillverkad hundmat... allt hundhår som jag inte behöver dammsuga upp...
Och nu skäms jag som en hund... för att jag tänkte de tankarna. För det jobb, den ansträngning det inneburit att vara ingift hundägare är verkligen ingenting mot den kravlösa kärlek denna vackra vita varelse skänkt mig de år jag fått äran att känna henne. De rationella tankarna behövs nog just för att de är rationella. Och jag behöver skämmas för att minnas och sätta henne på den piedestal hon förtjänar. De rationella tankarna gör att man klarar svåra besked. De gör att man kan fortsätta att vara "som vanligt", vilket var precis det hon behövde...att allt var som vanligt...och lite bättre. För vi skämde bort henne och vi älskade henne mer än vanligt, för att hon förtjänade den piedestal vi satte henne på och hon gav mer än vi förtjänade...sin kravlösa kärlek...sin tillgivenhet och hon lärde mig mer om livet än någon människa någonsin gjort.