Vem är jag att kritisera?

Jag kände multiartisten Regina Lund ytligt i början av 80-talet. Jag bodde i Gävle och vi var dansare i musikalen "Det ligger i luften". Jag var på den tiden lite kär i henne, men det var tämligen ensidigt och vi levde i väldigt olika världar. För något år sen blev vi facebookvänner, vilket var riktigt kul. Jag gillar att knyta kontakter med min historia via de möjligheter som internet ger. Jag vet inte om hon kände igen mig och det spelar egentligen ingen roll. Hon har utvecklats enormt sen vi sågs senast. Hon har bland mycket annat skrivit en bok på engelska som också finns att lyssna på gratis på nätet. Boken "Nothing but the veil; a conversation in ordinary" är en fascinerande berättelse om Reginas samtal med sin döde far, regissören Christian Lund. Hon menar att de skrivit den tillsammans, hon från denna världen och han från andra sidan slöjan/skynket/hinnan som skiljer världarna åt.


Jag är inte troende i någon traditionell mening och jag är fortfarande tveksam till beskrivningar av parallella världar, liv efter döden och så vidare. Men jag är obotligt nyfiken och vägrar att avvisa sådana tankar och framhäva enbart naturvetenskapliga förklaringar som absoluta och självklara, även om naturvetenskapen skänker mig tillräckligt spännande förklaringar och beskrivningar. När jag lyssnat en stund på Reginas bok så skrev jag en kommentar till henne på facebook att jag tyckte att den var lite pretentiös och drog paralleller till Thomas diLevas försök att frälsa världen med vad jag då ansåg vara flummighet och vackra ord. Hon blev inte jätteglad för mina synpunkter. Varför det? Varför ville hon inte ta emot mina kloka synpunkter om att målgruppen blir så extremt snäv när man använder frälsarmetodik? Jag bestämde mig för att lyssna vidare på hennes bok istället för att gå in i en diskussion.

 

Det var inte så svårt att förstå som jag trodde. Det blev så tydligt när jag lät det vila en stund. Varför hade jag överhuvudtaget kritiserat hennes bok? Var det av välvilja, att mitt professionella kritikeröra skulle hjälpa hemne att bli en bättre författare, en bättre människa? Nej, självklart inte. Det var enbart för att jag ville verka duktig, att synas på hennes facebooksida och få bekräftelse från en som redan är etablerad författare, musiker mm. Det är så det ofta fungerar, att man kritiserar för att lyfta sig själv och söka bekräftelse på sin egen förträfflighet. Jag lyssnade vidare på hennes berättelse så okritiskt och öppet jag kunde förmå mig och upptäckte sorg, svaghet, styrka, kärlek och livskraft hos en människa som upplevt mycket på relativt kort tid i livet. Vem är jag att kritisera hennes verk, hennes tankar, hennes profession?

 

Det är klart att man ska kunna ha synpunkter och kritisera vad som händer i världen, vad människor gör, skriver och säger. Men frågan är om man verkligen bör strö sina synpunkter överallt till människor som inte har bett om att bli kritiserad? I vissa forum, i vissa roller och sammanhang finns det en naturlig och självklar plats där kritik definitivt hör hemma. Det kan vara svårt att alltid veta var och när det är, men jag tror att man kan hjälpa både sig själv och andra med att ställa ett par frågor innan man kastar iväg sina synpunkter.

• Kommer min kritik verkligen att hjälpa personen att bli en bättre människa, att producera mer eller till högre kvalitet?
• Kommer min kritik att utveckla världen, landet eller platsen jag bor i/på i en positiv riktning.
• Kommer min kritik att utveckla mina vänner, familj, släktingar, bekanta, grannar?
• Kommer min kritik att utveckla mig?

Jag har inget facit för hur du ska tolka och analysera dina svar, som att tre ja ger klartecken till kritik. Nej, inte alls. Frågorna är bara till för att reflektera över varför jag vill kritisera och vad det ska leda till. Ibland är inte kritiken riktad till en person utan till en grupp, en företeelse eller en åtgärd. Ibland kan kritik vara riktad till en person som antagligen inte alls kommer att utvecklas av min kritik, men kritiken kan vara berättigad ändå. Det finns inga givna svar, men kritik kräver enligt min mening en tydlig riktning och ett eget kritiskt reflekterande för att bli meningsfull. Annars blir kritiken destruktiv, cementerande och polariserande, vilket inte hjälper och utvecklar någon eller något.

 

Free your mind!