måndag 29 oktober 2012

Finns lycka i helvetet?

Kan man verkligen känna lycka när man befinner sig på samhällets botten? När du är avskydd, rotlös, hemlös, utkastad, oönskad? När man läser om hemskheter som sker världen över - våldtäkter, folkmord, förföljelser, barnsoldater, tortyr - allt sådant som är så svårt att föreställa sig eftersom det är så långt bortom min skyddade tillvaro, så kan jag nästan inte tro att det skulle kunna gå att vara lycklig under sådana omständigheter. Antagligen skulle de som upplevt något av detta säga emot mig, att det viss går att känna lycka även under såna omständigheter. Jag har sett filmer med scener från nazistiska koncentrationsläger i Tyskland och Polen där människor mitt i all skräck, i allt lidande funnit ömhet, vänskap och kärlek. Men kan det verkligen ha varit lycka. Jag har svårt att se det. Eller är jag bara trångsynt? Går det att finna lycka i ett koncentrationsläger?

 

Just nu befinner jag mig i ett semesterparadis på Gran Canarias. Jag har fått reda på av en servitör att personalen sliter oerhört hårt. De har alla ettårskontrakt, de arbetar extremt långa dagar med ofattbart låga löner och vågar aldrig klaga eftersom de då vet att de inte kan få sina kontrakt förlängda. Arbetslösheten på ö-gruppen är 30%. De är i botten av ett land som i sig närmar sig ekonomisk ruin. Servitören log och var enormt trevlig och serviceminded, men hans ögon talade ett annat språk. Bakom den trevliga masken fanns en desperation, en massiv otrygghet, på gränsen till utbrändhet och en ständig skräck att få sparken. Hela tiden vände han sig om för att titta om någon kunde se att han talade med oss om något annat än mat och vin. Till skillnad från många andra platser på Gran Canarias är alla här på hotellet oerhört trevliga och gulliga och nu vet jag varför... de måste för att kunna behålla sina jobb. Det är arbetsgivarens marknad i Spanien. Servitören såg allt annat än lycklig ut. Berodde det på hur han är som person eller på han extremt pressade situation? Jag vet inte förstås, men jag anade att ett leende kan komma från även allt annat än lyckliga människor. Jag försöker tacka och uppmuntra allt jag kan, men inser att det hjälper föga annat än möjligen för stunden.

 

När upplever man egentligen lycka? Kräver det någon slags grundförutsättningar i hur ens liv är ordnat och huruvida man har valt att ha det liv man har? Jag menar t.ex. en munk som avsvurit sig alla ägodelar för att leva utan fysiska saker och i celibat borde kunna ha goda förutsättningar att uppleva stor lycka om det enkla, till synes fattiga livet är självvalt. Medan en person som fängslas och torteras utan uppenbar anledning annat än att man har fel åsikt eller tillhör fel folkgrupp borde ha betydligt sämre förutsättningar att uppleva lycka. Eller har jag fel? Det känns i alla fall för mig helt självklart. Men vad är lycka då egentligen?

Lycka är inte samma sak som tillfällig glädje, utan definieras av forskarna som ett tillstånd när man både känner välbefinnande och är tillfreds med sitt liv. Lyckoforskaren Bengt Brülde har utforskat olika innebörder av lycka. Han menar att det finns flera olika upplevelser av vad lycka är, bland annat positiva känslotillstånd som sinnesro, glädje, njutning, välbehag etc. Men det handlar också om mindre påtagliga tillstånd som en balans av positiva känslor som spänner över längre tid. Om du till exempel plötsligt får ett känslomässigt jobbigt besked kan du ändå vara lycklig om du i det stora hela upplever livet i sin helhet som meningsfullt och innehåller saker du värdesätter, även om du får en tillfällig känslomässig svacka.

 

Jag förstår att begreppet lycka och dess innebörd är betydligt mer komplext än så, men jag tror att om omständigheterna gör att du inte kan känna sinnesro, njutning och välbehag och inte heller har möjlighet att uppleva livet i stort som meningsfullt, så är det oerhört svårt att känna något som förnimmer om lycka. Det går säkert att få tillfällen av glädjeämnen i livet, men lycka... jag vet inte. Om det är så, känner jag mig så innerligt priviligerad och en sådan tacksamhet över att leva det liv jag lever, att ha min hälsa, finnas i ett sammanhang med människor jag älskar och som jag vet älskar mig. Jag tackar varje dag som jag får vakna upp och veta att mina barn lever och mår bra, att min underbara fru finns jämte mig och att jag får uppleva något som jag inte haft förstånd och förmåga att se i så många år av mitt liv... att få uppleva lycka!

 

6 kommentarer:

  1. I lyckoforskningen har man också kommit fram till att folk är lyckligast i samhällen där inkomstskillnaderna inte sticker i ögonen, där man lever i en känsla av rättvisa. Notera att man fortfarande kan ha inkomstskillnader – men de upplevs som rättvisa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lyckoforskning är så spännande. Hade jag inte så mycket annat kul på gång så skulle jag lätt ägna mig åt det:)

      Radera
  2. Hej Stefan, kloka man... ;)
    Har läst din blogg nu ett tag och älskar bara att du är så ärlig med dina tankar och känslor. Jag tror, av egen erfarenhet att man inte kan känna lycka under sådana pressade stunder som du beskriver. Men att känna glädje det kan man. Men så länge det finns hopp så kan man längtar till att få känna lycka. Det gjorde jag i alla fall, genom hela vår tunga tid förra året.För omtänksamma människor är det svårt att njuta när inte omgivningen har det bra. Men jag hoppas ändå att ni har det riktigt bra där nere! Hälsa din bättre hälft!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Julia.
      Jag tror att det att finna lyckliga stunder i extremt svåra perioder, men jag tror inte det går att verkligen känna lycka. Det onda tarvöver alltför mycket. Jag har läst om människor som ägnat sitt liv åt meditation, yoga och liknande och som har tränat sig att vända det svåra till bra känslor. Men det kräver enormt mycket och lång träning tror jag.
      Den bättre hälften är hälsad till:) Hon hälsar tillbaka!

      Radera
  3. Jag har också funderat en del över detta. Och hur vi välbeställda konsumerar på andras bekostnad. Tankarna triggades återigen igång då man såg hur illa det var med fabriksarbetarna som arbetade under HM. Tänk om vi, som faktiskt har råd med det, endast köpte det vi behövde och till skäliga priser? Och som du säger... Denna personal som servar oss på hotell och annat. Men.., jag låg precis på hotell i Göteborg och kunde där konstatera att städpersonalen inte var av svenskt ursprung och inte behärskade språket speciellt väl. Undrar vad deras timlön är? Jag tror att man, trots svåra omständigheter, kan uppleva lycka. För om inte..., hur skulle man överleva?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt kloka svar
      Jag vet inte om man kan uppleva lycka i extremt svåra omständigheter. När jag ser hemlösa i städer och i krigsdrabbade områden så har jag svårt att tro det. Barn har en enorm förmåga att länge hitta glädje, men den verkar trubbas av med tiden. Det går alldeles säkert att hitta glada stunder, men känna genuin lycka... Jag vet inte...

      Radera