tisdag 4 december 2012

Vad är en riktig vän?

Jag har funderat lite över det där med vänskap. Vad är det egentligen? Hur vet man när man är någons vän eller när andra uppfattar mig som sin vän och inte bara bekant? Vad ska man ha vänskap till egentligen? Vänskap är på sätt och vis ett risktagande, precis som ett äktenskap, där känslan att förlora en vän är mycket mer smärtsam än om det bara hade gällt en bekant. Måste man veta och kunna mycket om en person för att den ska kunna räknas som en vän? Om jag inte känner till personens historia, släktskap, utbildning, arbete, familj, kan den ändå vara en vän? Det finns ju människor man räknat som vänner, som efter flera år visat sig ha egenskaper eller en historia som man inte i sin vildaste fantasi hade en aning om och som plötsligt helt förändrar ens bild av dem, till det bättre eller sämre. Har en sån person verkligen då varit en riktig vän?

 

Hos Aristoteles på 300-talet f.Kr. omfattade vänskap kärleks- och familjerelationer, men hade även en politisk och offentlig dimension. Filosofen Monaigne beskrev på 1500-talet vänskap snarare som något individuellt och personligt som senare kom att utvecklas till något som kom att handla om starka känslor och uttryck om förtrolighet och omsorg även bland män. När borgarklassen växte fram övergick vänskapsbegreppets mer intima former och starka känslor till att mer vara reserverat för äktenskapet mellan man och kvinna medan andra relationer blir mindre känsloladdade kamratrelationer i allt högre utsträckning.

 

Jag känner en del personer som säger sig ha många vänner, men att de ändå känner sig ensamma. Hur kan det komma sig? Har man verkligen riktiga vänner då? Eller sitter ensamheten bara i ens eget huvud? Den amerikanska socialpsykologen och psykoterapeuten Lillian Rubin har forskat mycket kring fenomenet vänskap. Hon beskriver bland annat att det kan vara svårt att veta om man är "vänner på riktigt". När Rubin gjorde djupintervjuer med människor där hon följde upp vänskapstrådar tvärs över bekantskapskretsar, upptäckte hon att 64% av de intervjuade inte alls nämnde den person som de själva hade sagt var deras bästa eller nära vän. Det kan innebära att många av dina bästa vänner kanske inte alls ser dig osm nära vän. Hon talar varmt om det hon kallar vardagsvänskap, som man har med kollegorna på jobbet, eller träningskompisen. De människor vi normalt kallar bekanta, som hon menar har ett stort värde i livet. Hon menar också att vi inte bör jämföra olika vänskaps- och bekantskapsrelationer med varandra eller gradera dem. Vi behöver helt enkelt alla slags vänner. Enligt Rubin kan en ytlig varje-dags-bekant utvecklas till att bli en nära vän längre fram? En del vänskapsrelationer tar flera år på sig att mogna fram.

 

Jag tror att det är just så. Vi behöver olika typer av relationer för olika behov och olika känslor. Jag tror inte man ska förakta någon typ av vänskapsrelation utan se dem som en gåva, även om det bara är en trevlig, men ytlig bekantskap. Men man måste också vara beredd på att ge upp en del relationer när det inte på något sätt är ömsesidigt. Det kan vara smärtsamt att känna att någon man själv uppfattat som vän inte är lika intresserad som jag att upprätthålla eller utveckla vänskapen. Men tänk då på att du själv har avvisat andra på samma sätt, kanske både försiktigt, korrekt och ödmjukt, men ändå sårande för den andra. Det händer hela tiden. Se dig omkring och fundera över om det är någon som just nu söker kontakt med dig, som vill bli din vän.

 

Free your mind!

 

5 kommentarer:

  1. *ler* Jag brukar inte analysera vänskap alltför mycket. Jag tycker om. Punkt. Sedan kan man tycka om folk olika mycket. Man betyder olika mycket för varandra. Man tycker om av olika anledningar. Olika behov. Vissa träffar man ofta, andra sällan. Vissa är man besläktade själar med, andra gillar man för deras vackra leende...

    Ha det gott i vintern Stefan!

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt. Vänskap ska man nog inte analysera så mycket. Bland går det bara inte att låta bli att fundera:)))

      Radera
  2. Det var inte så att vänskapen var obesvarat i 64%. Det var de i en grupp av tveksamma fall det var så. :-) Det är väl bra.

    http://antoniettas.blog.se/basta-vanner-kan-nog-vara-vanner/

    SvaraRadera