fredag 10 augusti 2012

Det måste inte vara så här!

Det måste inte vara så! Det är en mening jag sagt till mig själv så många gånger i mitt liv. Jag vet inte hur många av mina vänner och bekanta som bara accepterar det liv de lever, oavsett om de själva uppfattar sina liv som bra liv eller skitliv. Det måste inte vara så här! Det står inte i vår grundlag, det finns inte ens som prejudicerande rättsfall. Det är möjligen en vedertagen praxis eller en outtalad luthersk moral spetsad med en stor dos Jante. Men trots att jag sagt det till mig själv, som ett drömskt mantra, en from förhoppning om ett bättre liv, så fortsatte jag länge att leva så som det förutsattes att livet skulle vara. Arbeta hårt, sälj din tid, skäms för att ta betalt, var tacksam för att du har jobb, villa, vovve, volvo, plikten kallnar!

Tänk så många drömmar jag hade när jag var 20. Mina drömmar omfattade proffessionell dans, teater, musik, scenografi, mode, kläddesign. Jag älskade glitter och glamour, scenen och kreativiteten. Men när det blev dags att klara sin egen försörjning så rymdes inte mina drömmar i den gängse uppfattningen i ett trångsynt brukssamhälle om hur ett ansvarsfullt liv ska levas. De rymdes faktiskt inte ens i mina tankar. Mina drömmar var för stora för mina tankar. Det är ofta så. Tanken är för trång! Tänk att det har tagit nästan femtio år för att tänketanken ska bli stor nog att äntligen rymma mina drömmar. Vilken tur att det ändå gick så fort.

Jag har alltid hållit tillbaka mig själv. Inte trott att jag har förmågan. Utåt kan det verka märkligt eftersom jag har gjort så mycket udda saker. Jag har byggt en ekoby, byggt ett stort hus av lera och halm helt själv där jag bodde i fem år, skrivit en bok, blivit arkitekt, ritat en massa hus, jobbat som stadsarkitekt, fått fyra barn osv. Fantastiska saker egentligen. Men inget av det ingick i mina egna drömmar (utom möjligen att få barn). De ingick i duktig-pojke-drömmarna. Jag ångrar inget av det jag gjort. Utan det hade jag aldrig varit där jag är idag. Hade aldrig haft de insikter jag har. Tvärtom har det varit oerhört viktiga erfarenheter för mig. Men tänk så mycket lättare det hade varit att gå raka vägen...eller?

Jag har läst om och även träffat duktiga entreprenörer som fötts in i en familj av entreprenörer och som med en sån självklarhet byggt sitt eget entreprenörskap, sina egna affärsidéer, förverkligat sina drömmar. En lång tid var jag så avundsjuk på de som fick allt det där gratis, i modersmjölken. Idag är jag så sanlöst tacksam för att de finns som viktiga förebilder och inspiratörer för mig och många andra. Allt gick egentligen väldigt fort när det hände. Jag träffade multientreprenören Pigge Werkelin i samband med ett projekt i Dalarna. Hans självklara tro på sig själv och sin egen förmåga smittade mig på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Samtidigt hade jag börjat läsa Timothy Ferriss bok "Fyra timmars arbetsvecka". Plötsligt fanns frågan där igen. "Det måste inte vara så här! Det kan vara annorlunda." Både Pigge och Timothy verkar vid en ytlig betraktelse vara fullkomligt galna. Jag tror dessutom att de gärna ser sig själva som lite småtokiga. Men just den galenskapen i kombination att de lyckats så bra med att göra det de drömmer om var precis det jag behövde. De hade helt andra förutsättningar än jag att ta genvägar in i det liv jag drömde om, men jag kände igen hungern, de galna idéerna och behövde bara deras tro på att allt är möjligt. Det måste inte vara så här. Allt är faktiskt möjligt. Allt är möjligt! I just have to free my mind!

 

8 kommentarer:

  1. wow! rätt in i hjärtat och hjärnan på mig.
    nu skall jag starta mitt förtag som jag drömt om i ett par år :)
    second hand personal shopper.
    do it "the jeanettish way". heminredning för knapp ekonomi!
    TACK för dina befriande ord ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar Jeanette. Verkligen lycka till med din jeanettishism. Skriv gärna länken till din sida. Jag kanske kan bli en framtida kund:-)))

      Radera
  2. Tusen tack för de orden! Fantastiska tankar som dessutom är sanna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för att du läser. Sanna eller inte så är det viktiga funderingar för mig och tror jag för många andra.

      Radera
  3. Underbart Stefan. Håller med dig. Nu lever jag min dröm, gör det jag älskar att göra, men det tog mig 42 år att komma hit, och jag har bara börjat på min dröm, den är mycket större. Jag tar sakta, steg för steg och det är häftigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På nåt sätt blir man förundrad över att det ska behöva ta så lång tid, men samtidigt tacksam över att man får möjligheten att leva en stor del av sitt liv hel och levande!

      Radera
  4. Marianne Castellano11 augusti 2012 08:36

    Peppande att läsa, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna en tveksamhet,visst är det lätt att säga "Allt är möjligt" men man måste ha vissa förutsättningar. Det är ju tyvärr fortfarande stora skillnader i vårt samhälle och alla har inte möjligheten att göra det de vill, eller det kostar åtminstone mycket mer att komma dit för många. Ekonomi,klass, kön, ålder,ursprung och mycket mer påverkar hur du kan forma ditt liv.Men jag förstår hur du menar och tycker att det är fantastiskt att du gör det du vill. Go on!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att allt är möjligt Marianne. Vi har verkligen olika förutsättningar. Jag kommer aldrig att bli Pigge Werkelin eller Timothy Ferriss. Jag har inte deras förutsättningar och deras bakgrund. Men jag kan ändra på det liv jag har nu med mina förutsättningar till att bli något mycket bättre. Jag följer bloggen ensammamammandownshiftar.blogspot.se. Där skriver Sara om hur hon som ensamstående med barn i en stad valt att downshifta, gå ner i arbetstid, för att kunna lägga mer tid på sina barn och sig själv. Hon har det ekonomiskt mycket stramt, men hittar andra sätt att lösa problem på som funkar med sina förutsättningar och som ger henne ett bra liv. Hon är en stor förebild tycker jag.

      Radera