Stämmer bilden av dig själv?

Vem är du egentligen och vem tror andra att du är? Är du den där spralliga, roliga på jobbet och på festen (som ligger hopkrupen i sängen på kvällarna och känner dig fruktansvärt ensam), eller den där allvarliga, seriösa herr/fru duktig (som i smyg klottrar på toalettväggen på restaurangen), eller kanske den där glada, generösa (som i hemlighet hatar alla lyckliga, alla nykära, alla vinnare som får allt och alla de pekar på) eller är du någon helt annan? Dig själv kanske? Eller känner du att du alltid visar upp något annat än dig själv för dina vänner, bekanta, kolleger, släktingar, världen? Stämmer den officiella bilden av dig själv med den du är?

Ägnar du dig åt det du verkligen vill lägga din tid och kraft på? Prioriterar du efter vad du vill göra, vad du tycker att du borde vilja göra, vad du tror att andra vill att du ska ägna dig åt eller vet du inte alls vad du vill eller inte vill? Det är inte alltid lätt att veta vad man vill, men ofta något lättare att ha en aning om vad man inte vill. Men även det kräver ärlighet och en stor dos självinsikt.

Jag gör väldigt många saker som jag egentligen inte alls vill befatta mig med. Varför är det så? Jag har i hela mitt vuxna liv ägnat mig åt trädgårdsskötsel och odling och verkligen försökt tycka att det är fantastiskt roligt. Men det är inte särskilt roligt, inte ens underhållande. Jag är trots det ganska duktig på att odla grönsaker och att beskära träd, men brukar tröttna så totalt när det är dags att skörda. Det har hänt ganska många gånger att jag struntat i att ta hand om det som växer i trädgården så att det istället blivit övermoget och ruttnat. Varför håller jag då på med det? Jag tror det är för att jag har en bild av att jag borde tycka att det är det roligaste och det mest äkta man kan hålla på med i detta livet på denna jorden. Att kontakten med jorden, växandet ger energi och kraft. I teorin tycker jag så, men i verkligheten... jag ber så mycket om ursäkt till alla som jag fått att tro att detta är jag. Det är inte så.

Engagemang i olika ideella organisationer har också varit något jag lagt mycket tid på. Det har varit yrkesrelaterat eller geografiskt ofta med miljöförtecken. Det har inte alltid varit tråkigt, men det har inte heller varit särskilt givande. Jag har tyckt och trott att det har varit viktigt, men för vem? Flera av de organisationer jag varit styrelseaktiv i har slukat mycket av min tid, men jag tycker faktiskt att de gett mycket lite tillbaka. Jag tror att man måste vara försiktig med vad man lägger sin dyrbara tid på. Tänk efter vad det ger för dig. Kommer det här att vara roligt. Vissa saker är förstås så viktiga att man kan offra en hel del tid för sakens skull, men jag undrar om en lokalförening för blommor är värd det offret om man inte faktiskt tycker att det också är kul. Kulfaktorn och världsräddarfaktorn är båda viktiga, men den senare omfattar förhållandevis få projekt och organisationer i världen. Om du inte hela tiden vill rädda världen eller familjen i allt du gör borde kulfaktorn vara hög i det du engagerar dig i.

Så vad gör man då? Ja, det finns förstås en mängd saker man kan och bör göra. Det talas ofta om kulfaktor som en av de viktigaste drivkrafterna för framgångsrika företag. Är det inte kul så fungerar det inte. Inte på lång sikt i alla fall. När det gäller träning och dressyr av djur gäller precis samma sak. Är det kul så ökar motivationen mångfalt och inlärningen går mycket snabbare. Det är förstås precis samma sak för oss, för dig och mig. Är det inte kul så går det inte i längden. Vissa kan stänga av kulbehovet ett tag och några verkar klara att göra det hela livet, men priset verkar ofta bli bitterhet, en känsla av meningslöshet och andra negativa känslor som bryter ner både kropp och själ. Försök öka kulfaktorn i det du gör, vad du än gör. Schemalägg roliga saker som du verkligen njuter av. Varför skriver vi nästan bara in tråkiga saker i kalendern? Fyll i alla luckor med roliga saker, både sånt som är fartigt och sånt som är lungt och avkopplande med rosa, orange eller någon signalfärg som du gillar. Det kan vara allt från besök på biblioteket, fika, åka skridskor, läsa, skriva blogg, äta glass, träna, sortera frimärken, hångla, överraska din fru/man, sjunga mitt på torget, smyga på din chef, busringa till SJ, bada i havet, vindsurfa, sova, dricka ett gott glas Shiraz, eller vad som helst som gör dig glad och har hög kulfaktor för dig. Om du öppnar din kalender på måndag morgon på väg till jobbet och ser en massa rosa roliga saker du ska göra i veckan, så är jag övertygad om att måndagen kommer att kännas betydligt trevligare om den inte gör det annars. Glöm inte bort att göra det du skrivit in. Du måste inte hinna allt, men du kommer säkert att höja kulfaktorn i livet avsevärt.

Bilden av dig själv då? Ja, det har jag inga enkla idéer kring, men det är oerhört viktigt att reflektera över frågan. Trivs du med bilden av dig själv eller måste du alltid vara på din vakt för att bilden ska upprätthållas? Hur är man när man är sig själv? Vågar jag vara trött och tråkig ibland eller måste jag alltid vara glad och rolig? Tål mina vänner det? Vågar jag vara glad och rolig eller måste jag visa mitt seriösa skal i alla lägen? Vågar jag riskera att tappa ansiktet? Man måste nog helt enkelt träna sig på att vara ärlig mot sig själv. Fråga dig själv och svara ärligt. Vad skulle du kunna förändra för att mer bli dig själv och känna dig hemma i hur andra ser på dig? På kort sikt och på lång sikt. Vad skulle du kunna göra redan idag för att närma dig den du är? Vad skulle hända om sa till dig själv: "Hör du, du har ljugit för mig. Nu vill jag att du berättar sanningen för mig. Hela sanningen! Och jag lovar att lyssna, inte döma dig, inte lämna dig. För jag älskar dig förbehållslöst!"