måndag 4 juni 2012

Facerape in real life!

En god vän till mig blev "face-rapad" i helgen. För er som inte vet vad face-rape betyder handlar det om att någon går in på ditt facebook-konto och skriver något i ditt namn, vilket i lagens mening är en brottslig handling. Nu var det inte facebook detta hände på, utan på jobbet, i verkligheten. Då borde det förstås inte kallas face-rape, men ordet är så bra i sammanhanget, när man känner att man får ett slag i ansiktet och blir våldtagen. Inte fysiskt, men känslomässigt. Min vän är en slags mellanchef med ansvar för en personalgrupp och gruppens verksamhet. Hon har haft en del personalomsättning på senaste tiden, men har tillsammans med personalen utvecklat en idé om hur de ska kunna organisera om för att få en stabil grupp som trivs och vill stanna. I två veckor har gruppen jobbat fram en idé som de tror på. Hon går då till sin chef för att få till en tid att diskutera idén och få bekräftat att de kan genomföra det som hela gruppen vill. Han säger, på ett vänligt sätt, att de får ta det nästa vecka, för han har inte tid nu. Under helgen får hon ett mail från sin chef, som också skickats till två andra chefer och till högste chefen, om att han har en idé om att flytta en i personalen från hennes grupp till en annan avdelning. Alla (utom hon) tycker det är en strålande idé eftersom den funktionen kan flyttas på. Problemet är bara att det finns flera frågetecken som inte rätas ut genom en flytt. Detta har gruppen sett tillsammans och hittat en lösning på. Problemet "löstes" över deras huvuden. Chefen tycker förstås att hans idé är strålande eftersom han nu löst problemet med en funktion som varit lite malplacerad i gruppen. Hon teg och visste att problemet bara flyttats, men nu inte var hennes problem. Hon var tillbaka på ruta ett, fortfarande med ansvar över personalen och över verksamheten.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: ACCEPTERA INTE DÅLIGA CHEFER!!! Jag vet att alla inte har lika starkt självförtroende när det gäller sin attraktivitet på arbetsmarknaden eller att starta eget företag, men vill du verkligen vantrivas ett helt arbetsliv utan att ge livet en chans till utveckling, till förbättring? Jag tror vi alla känner igen en dålig chef. Förmannen som grälar på sin grupp, gruppchefen som splittrar gruppen istället för att ena den och skapa harmoni. Chefen som skenbart lyssnar på personalen men aldrig ger positiv feedback, aldrig hör vad de verkligen säger och aldrig tar hänsyn till gruppen åsikter och vilja att utveckla och utvecklas, utan mycket hellre i detalj berättar om sin fantastiska semester hela mötet igenom. Dessa chefer suger i sig all energi i gruppen, nedvärderar andra människor, är småsinta och ofta högljudda. De skapar kaos, osäkerhet och dålig stämning på arbetsplatsen.

En doktorsavhandling vid Karolinska sjukhuset, som bygger på data från nära 20000 personer i fem länder i Europa, inklusive Sverige, visar att en chef som upplevs som dålig ökar såväl sjukfrånvaron som risk för hjärtinfarkt. Resultaten visar dessutom en länge kvardröjande effekt. För män (det var den enda statistik jag snabbt kunde hitta tyvärr) ökar risken för hjärtinfarkt med hela 25% för den som är missnöjd med sin chef och risken kvarstår i tio år efter att den negativa situationen ändrats. Forskarna har inte hittat några tänkbara alternativa orsaker. Det finns alltså ett samband mellan hur anställda upplever sina chefer och hur de mår psykiskt och fysiskt, inte bara under den tid som de arbetar tillsammans med chefen, utan även senare i livet.

Räcker det så? Känner du igen dig? Nej inte alla förstås, men säkert många av er. Om du nu vet att din dåliga chef kan riskera att ge dig dålig hälsa i tio år efter det att du eller chefen slutat eller fått en ny roll, är det värt att stanna kvar i din situation ens en enda dag till? Det är förstås ditt val, men ge dig för allt i världen chansen till ett bättre liv. Börja redan idag att planera för en förändring. Ställ upp ett händelseschema:

A. Jag stannar kvar

Åtgärdsalternativ: 1. Prata med min chef om hur jag upplever min situation och kom med förslag på hur jag skulle vilja förändra. 2. Prata med chefens chef om samma sak och informera om att din chef inte är villig att genomföra förändringar. 3. Gå ihop i personalgruppen och gå gemensamt till chefen och informera om samma sak som ovan.

B. Jag slutar

Åtgärdsalternativ: 1. Söka annan anställning på samma ort. 2. Starta eget. 3. Vidareutbilda mig.

C. Starta eget

Åtgärdsalternativ: Vad kan jag, vad vill jag, vad vill marknaden? 1. Kan jag konsulta eller sälja något inom det jag har utbildning inom eller arbetserfarenhet från? 2. Kan jag utveckla någon hobby/intresse till något jag kan försörja mig på? 3. Gå in i en redan fungerande verksamhet som delägare. 4. Starta-eget-kurs/studiecirklar via studieförbund.

Och så vidare... Fundera över vad som är viktigt. Kommentera och sätt plus och minus på olika möjligheter till förändring. Om du vill stanna kvar på din arbetsplats så måste chefen förändras eller försvinna (på ett lagligt sätt) från arbetsplatsen. Kan du åstadkomma det? Vill du ge det en ärlig chans? Gör då det på allvar! Sätt ultimatum och var beredd på att gå om det inte blir någon verklig förändring. Du kanske kan få arbeta hemifrån några dagar i veckan för att få andrum från chefen. Var går din gräns? Vad är en acceptabel förändring? Tänk inte för smått. Du är värd mer.

Det kanske känns bortom all möjlighet till förändring och du ser enda möjligheten till förändring att du slutar. Vänta inte då. Sätt dig genast, direkt efter att du läst detta, och skriv ner dina möjligheter. Vad kan och vill du göra istället? Kräver det vidareutbildning? Gör det då! Vill du starta eget? Kräver det kapital? Hur kan du skaffa det kapitalet? Är det rimligt? Gå en kurs i att driva eget företag. Vill du söka ny anställning? Vad vill du göra då? Skriv ner det. Sätt plus och minus, lätt, möjligt och svårt vid de olika alternativen. Våga vara orealistisk i början. Tro på dig själv. Du är värd ett gott liv!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar