torsdag 2 augusti 2012

Konsten att fly från sig själv

"Jag orkar inte höra på det här, jag drar till morsan!" En klassisk replik från tonåringen med frånskilda föräldrar som blir konfronterad av den ena. När man blir äldre så blir det lite fånigt att dra hem till farsan eller morsan när man blir ifrågasatt eller när någon sätter tummen på ett sjukligt beteende eller mönster man har som man inte orkar eller vågar ta itu med. Undantaget finns kanske i stereotypa amerikanska filmer där hon flyttar hem till mamma när mannen varit otrogen med hennes bästa vän - typ. Men flyktbeteende finns ändå kvar hos många. Fast istället för att dra iväg, som delvis kan vara en sund reaktion eftersom den är så tydlig, så flyr många in i sig själv, sluter sig, drar på sig en skyddande extrahud med autopilotleende i tre olika versioner och förinspelade repliker som svar på frågan "hur mår du egentligen?" alt. 1: "Tja, man ska inte klaga...ville du ha lite kaffe?", alt 2. "Jodå, det...ville du ha lite kaffe?", alt 3. "Jo, det är jättebra. Min man har precis bytt jobb och tösen ska till New York och gå på college...ville du ha lite kaffe?"

För flera år sen fick jag just den frågan och den var ställd av en person som jag direkt visste att hon skulle inte låta mig komma undan med mina prefabricerade one-liners. "Hur mår du egentligen?" Det är det där taggiga ordet "egentligen" som ställer till det. Lägger man till "egentligen" i frågan, så blir "det knallar och går", "huvudet upp, fötterna ner", eller "man kunde mått sämre" väldigt märkliga svar. De smakar illa i munnen. Om frågan dessutom ställs av en person som inte tillåter en att glida undan, så står man kvar med två alternativ: fly hem till mamma eller svara på frågan. Eftersom jag var 42 och då mina föräldrar bor 50 mil bort så valde jag att svara, men gjorde det grava misstaget att börja med att använda tonåringens hela arsenal. Först var det min exfrus fel (fast det förstås inte var det...hon läser min blogg:-), sen var allt jobbets fel, mina föräldrars, samhällets och världens. I think that just about covers it! Jag kunde tyvärr inte skylla på frågeställaren som annars är det vanligaste vapnet. Jag var upp över öronen förälskad i henne, och ja, vi är gifta nu. Det kräver ett stort mod av den som konfronterar, särskilt om man är vänner eller livspartners, eftersom man faktiskt riskerar att mista den andra om extrahuden är för tjock. Men så bra man kan må efteråt om man lyckas med att kränga av skalet och börja andas och leva igen. Jag tror definitivt det är värt risken eftersom huden tenderar att tjockna mer och mer så att man till slut mister varandra i vilket fall som helst. Det tar bara lite längre tid.

Du kan också fly in i ditt jobb eller i din hobby, eller ett projekt. Extremt engagerade människor verkar ofta trivas väldigt bra med sitt liv. Har ni tänkt på det? Många gör det förstås, men jag har träffat på en hel del som trots sin smittande energi och sitt enorma engagemang mått (och mår) väldigt dåligt. De vågar eller orkar bara inte ta itu med det, utan flyr in i en mängd ideella projekt och/eller in i jobbprojekt. Du vet, många-bollar-i-luften-projekt. Ofta är det barnens aktiviteter som är grunden i valen av projekt. Där behöver de inte ens själva bli bra på det projektet gäller. De behöver bara vara engagerade. Eller så skaffar man ett barn till, en hund, köper hus, bygger om hus, skaffar ett renoveringsobjekt av något slag... Det betyder förstås inte att alla som går djupt in i projekt mår dåligt, inte alls, men det kan vara så. Jag har t.ex. funderat om mitt bloggande är en flykt från något. Jag tror inte det, för jag har börjat våga känna efter helt och fullt och tror att jag numera är ärlig mot mig själv i frågan "Hur mår du egentligen?". "Jo tack, väldigt bra faktiskt. Jag mår verkligen bra numera. Även om jag har mina ups and downs så mår jag i grunden väldigt bra. Ville du ha lite kaffe...?"

 

6 kommentarer:

  1. Vad bra och sant det du skriver Stefan!
    Hälsningar
    Laurry

    SvaraRadera
  2. Det är intressant att följa din blogg Stefan, du är så klockren i dina tankar och funderingar! Hälsningar Gunnel

    SvaraRadera
  3. Tack så mycket Gunnel. Jag försöker oftast utgå från det jag ser och hör runtomkring mig och funderingar jag haft i mitt liv.

    SvaraRadera
  4. *ler* Ja du Stefan... Head on. Som vanligt får jag ju då också lägga till!

    Hoppas du har det gott - och frågeställaren med.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm. Har det mycket bra. Trivs med livet. Du med snart tror jag...faktiskt!

      Radera