Panta rei - allt flyter

Många jag känner har ett stort behov att frysa ögonblick i sina liv, att konservera de goda stunderna med fotografier och prylminnen. Jag är själv ingen samlare alls, men tycker ändå det är trevligt ibland att titta igenom bilder från en resa, eller hitta en gammal vinylskiva som väcker positiva, glada minnen. Det jag däremot inte gillar är när jag möter människor som inte använder sina bilder och minnen på ett konstruktivt sätt utan när det istället övergår till ett mer tvångsmässigt beteende som i grunden verkar handla om en nästan fobiliknande skräck för förändring. Det måste vara ett fruktansvärt handikapp eftersom allt förändras hela tiden. Jag upptäckte detta för några år sen när jag pratade med en bekant när vi båda precis hade besökt Mölnlycke, strax utanför Göteborg. Jag hade då inte varit i Mölnlycke på kanske tio-tolv år och stan hade förändrats enormt. Min reaktion var att det var så häftigt att se den enorma utvecklingen som skett på så kort tid och allt positivt som hänt. Min bekantes reaktion var precis tvärtom. Han tyckte förändringen var fruktansvärd. Allt var förstört. Alla hans minnen var borta menade han förstås. Mina minnen var också borta. Jag har många minnen från Mölnlycke, men ingenting såg ut som jag mindes och det var spännande. Tänk så olika reaktioner på samma sak, samma plats, inte samma minnen dock.

En annan iakttagelse gjorde jag också för några år sen när min fru och styvdotter hade kommit hem från en fantastisk resa i Thailand. Min styvdotter hade tagit hundratals bilder med sin digitalkamera och satt och sorterade in dem i album och redigerade bilderna. Plötsligt av någon anledning var de någon dag senare inte där. I stort sett alla bilder var helt borta. Hon grät floder och var helt otröstlig i flera dagar och mådde dåligt i flera veckor efteråt. Det kändes faktiskt som att hon aldrig skulle komma över det. Det var som att hon hade förlorat inte bara sina bilder från resan utan i samma trollslag även sina minnen. Jag respekterade verkligen hennes känslor, men jag kunde inte förstå dem innerst inne. "Det var ju bara bilder". För mig var det bara bilder, för henne var det något annat, något större och viktigare som jag aldrig skulle kunna förstå. Som av något mirakel dök faktiskt nästan alla bilderna upp något år senare. Den digitala världen kan ibland vara nästan lika förunderlig som den verkliga. Bara på ett annat sätt.

Jag tror den här obehagskänslan som uppstår när världen runt dig förändras eller när du mister saker som påminner dig om de goda stunderna i livet handlar om ett behov av kontroll, som har sitt ursprung i vår djupa rädsla inför det faktum att verkligheten är i ständig förändring och utveckling. Vi vet att vi är sårbara och utsatta, men vi hoppas att kontrollen ska ge oss en säkerhet och skydda oss mot oönskade förändringar, men oavsett hur mycket kontroll vi försöker skapa, så är kontroll i sig aldrig lösningen på den bakomliggande otryggheten. Det spelar inte någon roll om vi försöker ha kontroll eller om vi helt släpper taget. Vi kan i vilket fall som helst inte styra framtiden. Kontroll är inte en försäkran om någonting - det är bara en illusion som syftar till att skapa en falsk känsla av trygghet i våra liv. Jag avslutar med att citera Emma Abrahamsson på Mental Kraft som jag tycker uttryckt det så bra:

" Mycket få människor kan leva i nuet, men ändå är detta vad varje människa måste sträva efter att göra. Vi lägger alldeles för mycket tid på att försöka kontrollera sådant som vi ändå inte kan kontrollera. Det är bara genom att leva i nuet som vi är verkligt levande! Utmaningen är att genomskåda vår rädsla och acceptera att vi inte kan kontrollera verkligheten, hur mycket vi än försöker. Det är inte meningen att vi ska ha kontroll över livet. Vi lever i total ovisshet om vad som händer imorgon. Men ovissheten är samtidigt det verkligt magiska med livet, som påminner oss om att leva i nuet. Din största och viktigaste uppgift är att skapa trygghet trots att verkligheten är okontrollerbar. Det finns ett syfte med att du aldrig någonsin kan kontrollera verkligheten. Syftet är att du ska lära dig leva i nuet och tillvarata och uppleva allt du har i just detta ögonblick. Du måste acceptera att du inte kan hålla fast något genom kontroll. Allt förändras och övergår i något annat. Låt insikten om att verkligheten är föränderlig bli en påminnelse om att glädjas och göra det bästa av livet just nu."