tisdag 22 maj 2012

Konsten att njuta!

Nu orkar jag snart inte mer. Jag orkar inte ta in fler intryck, fler häpnadsväckande vyer, underbara platser, trevliga och generösa människor, fantastisk mat. Plötsligt märker jag att jag börjat bli lite trött av att njuta så mycket. På bara en vecka har jag upplevt så mycket fantastiskt, men inte överdådigt och pråligt, utan enkelt och smakligt, att jag nästan känner att jag behöver ha lite tråkigt i några dagar för att orka ta in mer. Jag vill ha allt det där, alla upplevelser, alla möten, språket jag inte kan tala, men förstår något, smakerna, dofterna, vyerna. Jag vill ha mer, men hjärnan och hjärtat är fullt och behöver defragmenteras något för att jag ska kunna fortsätta njuta, så vi åker hem och diskrensar några månader innan vi fyller oss med nya fantastiska intryck. Jag tror inte att jag skulle kunna fungera på något annat sätt. Jag vill verkligen ha allt när jag får det och inget däremellan. Jag tar hellre tre jättegoda chokladkakor på en gång istället för att ta en bit då och då. Sen kan jag inte äta choklad på flera veckor, men njutningen är just då otrolig. Det kanske är helt vansinnigt, men jag älskar det. Jag är nog ett perfekt offer för jojo-bantning! Jag har ett tag drömt om att köra motorcykel. Det har säkert nåt med åldern att göra. Men jag vill verkligen inte köra vilken motorcykel som helst. Det måste vara en Ducati. Så det kommer att dröja något innan jag har råd att köpa en, men jag vet att njutningen kommer att bli total när jag gör det. Den underbara kurvtagningen (har jag hört, om det nu heter så), det speciella ljudet (som jag kan känna igen utan att se den), formgivningen, känslan. Det får bli så, annars får det vara. Jag vill verkligen njuta.

Nja, så är det inte hela tiden. Det gäller vissa typer av njutning och framför allt sådant jag bör avstå av hälsoskäl och det som jag vet att jag kommer att göra sällan eller kanske bara en gång i livet. Jag kan gärna köpa en billig tröja som jag kanske inte vill ha, men ska jag köra mc får det banne mig bli en Ducati, annars får det vara. Men vad är njutning egentligen? Är det bara att göra sånt man tycker om? Eller är det att ta tillvara på det man har? Att vara nöjd med det man har? Att sträva efter mer? Att formulera mål och sen uppnå dem? Att ha kul hela tiden?

Den grekiske filosofen Epikuros (341-270 fKr) lär ha varit en av de största förespråkarna av hedonism (av grekiskans hedone = njutning, lustkänsla) Det finns olika beskrivningar av vad hedonism är, men det centrala är just njutning. Där man bland annat menar att sökande efter njutning och undvikande av lidande är människans enda drivkraft eller motivation. Ordet hedonist används ofta som synonym till livsnjutare. Att definiera njutning har varit viktigt för både hedonister och deras kritiker. Det finns för många och alltför komplicerade förklaringsmodeller av vad njutning kan vara om man tittar i uppslagsverk, men ord som intrinsikal och extrinsikal upplevelse av njutning hjälper oss inte så mycket att förstå vad det faktiskt är. Jag blir mätt och däst redan när jag läser orden.

Den halländske filosofen David Brax's doktorsavhandling "Hedonism as the explanation of value" handlar om njutning. Han menar att allt man gör i livet styrs av en strävan efter njutning. Men njutningen måste inte vara din egen, och den handlar inte enbart om vällust, även om det också gör det. Han säger också att nästan alla människor är hedonister, ett tag, sen växer de ifrån det. Det kan bero på att det funnits många predikare genom tiderna som ställt njutning i motsats till pliktkänsla, självuppoffring och andra dygder som anses nödvändiga i ett moraliskt samhälle. Det känns mycket tråkigt, men det ligger säkert mycket i det Brax säger. Samtidigt visar det ju på att det finns möjligheter att utveckla just dessa sidor, att njuta. Njutning kan både vara altruistisk och smittsam. Lyckliga människor gör andra människor lyckliga om de bara är friska nog att ta emot lyckan och njutningen. För att maximera njutning måste man vara strategisk. Det går ut på att undersöka om man verkligen gillar det man håller på med och om det ger långsiktig lycka och njutning, för mig, men också för andra. Det visar sig alltid, enligt Brax, att de människor som är lyckligast är intresserade av sina medmänniskor, och har meningsfulla projekt att ägna sig åt. Det är viktigt att inte vara fördomsfull när det gäller vad andra uppfattar som njutning. En del människor njuter av att dricka alkohol, dansa och sjunga vid vissa tillfällen. Andra njuter kanske av att avstå. Askes kan vara både nyttigt och njutningsfullt, för de som föredrar det alltid, ofta eller ibland. Att kunna skjuta upp sin njutning kan också vara strategiskt viktigt. Att avstå från en njutning tillfälligt för att få en mångdubbel njutning senare kan vara oerhört njutnings- och lyckohöjande.

Nå, så vad är då njutning, efter att ha försökt glida ifrån den svåra frågan med en massa andra utlägg? Ja, jag har ingen aning. Jag kan nog svara lite diffust på vad jag tycker är njutning just nu, men det är kanske något annat imorgon. Det kanske är så att livet behöver bestå av många olika ingredienser för att det ska vara verkligt njutbart: lite smarrig grädde som man snabbt kan bli väldigt mätt på, men som är oemotståndligt i små portioner; ett litet kryddmått chili för hettan; en lagom skvätt balsamicovinäger för det sötsura som till och med kan göra en enkelt krispig isbergssallad intressant; den vällagrade parmesanen som ger tyngd och erfarenhet; den helt obegripliga koriandern som behövs för att skaka om och ifrågasätta allt det färdigtänkta och så slutligen vänner och familj att njuta av de lagade rätterna med. Sen behövs stunder av tomhet och eftertänksamhet för att smälta allt det njutningsbara. Smaklig måltid!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar