Många gnäller och beklagar sig, det gör inte jag. Motgångar sporrar mig, till "stordåd". Jag har ibland prövat de yttre gränserna för att uppleva olika känslor. För många år sedan hade jag det motigt i en verksamhet jag bedrev. Jag hade varit hos revisorn, och gick genom Nordstan i Göteborg. I plånboken hade jag 500:-, vilket då var precis allt jag ägde. På gatan satt en utslagen och sträckte fram sin hand, och jag gjorde det! Jag gav honom de 500:-. Jag var luspank. Men vilken känsla det var, och vilken kreativitet det satte igång. Jag fick starta från absoluta 0. När jag idag vill skapa lösningar, så framkallar jag just den känslan, och det fungerar. Så, kära vänner ge aldrig upp, det finns lösningar på allt.
Hur gick det sedan, jo, min fd hustru blev urförbannat (vilket var ett led till att jag idag har en ny underbar dito!) dagen efter, ingen frukost, tomt i kylskåpet, men bensin i tanken. Då hörde jag på radion att ett hus brunnit ner inte så långt från oss, jag åkte dit, tog ett foto som GT köpte för 500:-. Dagen var räddad. Pengarna åter.
Sedan då, inga pengar, bara mörka moln på himlen, jo, jag började städa trappor i hyrshus. Vilket skitjobb, men man fick betalt per trappa. Jag tog på mig så många trappor att det tog 18 timmar varje dag, och jag sov i städskrubbar. Sedan fick jag förfrågan om fastighetsskötsel, betalt för hus, och jag började anställa. Det blev tillslut ett företag som sysslade med teknisk förvaltning och med 115 anställda. När fastighetskrisen kom runt 1990 och fastighetsbolag började gå i konkurs, så sålde jag bolaget och började köpa konkursbon. Tillslut hade jag fastigheter för 350 miljoner, som jag sålde, investerade och förlorade, och tvingades starta om igen, men det är en annan historia. Nu visste jag ju att det inte var så farligt att tappa allting, det var ju bara att ta nya tag, världen ligger där och väntar på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar