söndag 6 maj 2012

Vilken är din story?

Storytelling har blivit ett riktigt modeord. Det handlar för företag, organisationer och myndigheter om att marknadsföra sig genom att förstärka och upphöja upplevelsen av ett varumärke, för att i vid bemärkelse sälja mer. Arbetet med storytelling leder fram till en känslomässig affärsplan, som utifrån mjuka värden visar vägen för berättelsen om ett varumärke. Storytelling är inte något nytt begrepp. Det finns och har alltid funnits berättelser som engagerar och sprids. Ingvar Kamprads framgångssaga med IKEA är det få som missat. Detsamma gäller Ishotellet i Jukkasjärvi. De är till stor del uppbyggda på storytelling. Man kan inte deras öppettider, hur stor vinst de gjorde förra året och man har ingen aning om hur VD'n ser ut, men alla kan berätta ganska mycket om dem, sådant man läst i tidningen, sett på TV mm. Lågprisföretaget Gekås i Ullared känner nog de flesta i Sverige till. Vet ni då om att de aldrig annonserar i massmedia? Inte en krona i annonskostnader betalar de. Inga dyra kataloger. Ändå känner alla till dem. Det är lyckad storytelling. Även Blondinbella har många människor åsikter om. Men vet du vad hon heter på riktigt, eller hur hon ser ut? Jag vågar nästan slå vad med dig om att du vet att hon bloggar och att hon är framgångsrik med det. En bra berättelse lyfter fram det unika, struntar helt i siffror och bygger på det känslomässiga hos läsaren/lyssnaren. Lyckas du nå lyssnarens känslor så är sannolikheten större att hon/han senare kommer ihåg dig. Den kanske till och med för din berättelse vidare.

Jag tror att en bra storytelling även kan vara en viktig del i ens personliga utveckling, att komma på vem man själv är genom att formulera sin berättelse. Varför då? Själv har jag i långa perioder av mitt liv inte haft en aning om vem jag är, vad jag står för, vad jag vill, vart jag är på väg. Det har förmodligen inte varit till min fördel. Det skapar en osäkerhet hos mig, men även hos min omgivning när de inte vet riktigt var de har mig. Du kan ju till exempel tänka dig en anställningsintervju där du inte själv vet om du vill ha jobbet. Tror du att du får det? Ja kanske om du är en riktigt duktig skådis, men knappast annars (been there, done that). Att formulera sin story för sig själv och gärna för andra kan i den bästa av världar få dig själv att förstå bättre vem du är och vad du vill med livet. Vet du vad du vill idag? Kan du, handen på hjärtat, börja med orden "jag vill..." och med några få ord få mig att förstå hur du vill att ditt liv ska vara? Inte resten av livet, men de närmaste månaderna, det närmaste året, tre åren, fem... Ja, det några av er kan. Jag kan det, men det har tagit nästan femtio år att komma på vad jag vill och helt färdigformulerat är det inte. Det behöver det inte vara heller, men riktningen är klar. Jag har alltid varit oerhört avundsjuk på de i min omgivning som alltid verkar veta vart de är på väg, som har tydliga mål och som bara lyckas hela tiden. Men jag tror faktiskt att de lyckas, inte för att de kan bättre än jag, utan för att de har sin story mer tydligt formulerad för sig själv och för andra.

Jag tänker nu ge mig på något vågat - att presentera min egen berättelse för er. Inte i detta inlägg, utan i nästa. Jag skulle också väldigt gärna vilja presentera din berättelse här på AgentStefan, där du berättar din story, öppet eller anonymt. Vågar du anta min utmaning? Kanske inte, men jag ska ge dig 6 viktiga råd när du ska berätta din story.

6 råd till dig som vill lyckas med storytelling:

  • Ljug inte. En bra berättelse lyfter fram det unika med dig. Om du ljuger förlorar du förtroende för dig själv och för andra.
  • Var personlig. Låt lyssnaren kunna identifiera sig med berättelsen, bli känslomässigt berörd, finna ett värde i att lyssna och kanske berätta vidare.
  • Strunta i hårda fakta och siffror.
  • Gör berättelsen levande, men upprepa dig inte om du berättar den många gånger (vilket du kan göra). Man vill höra något nytt och du har säkert mycket att berätta.
  • Var tydlig, så att du inte missförstås
  • Var beredd att lyssna om du får respons, och ge dig tid att reflektera och svara.
Ett bonusråd är att lyfta fram bra sidor hos dig. Att framstå som gnällig och bitter är inte särskilt framgångsrikt, inte ens om du nöjer dig med att berätta för bara dig själv. Om du vill berätta din story här på AgentStefan så skicka din story till agentstefanblogg@gmail.com. Du kan vara öppen med vem du är, skriva med pseudonym eller vara helt anonym om du vill. Varför vill man berätta sin story anonymt? Ja, det kan bero på många saker, som att du kanske bara vill berätta den för dig själv, men formulera dig i ord och se din story på nätet. Kanske vill du inte berätta din story här, du kanske bara vill berätta den för mig via mail, eller bara för dig själv i din dator eller i ditt huvud. Det fungerar det med. Kom ihåg bara: din story är viktig och intressant, för dig och för andra!

2 kommentarer:

  1. Nils-Arne Holmudden9 maj 2012 03:49

    Många gnäller och beklagar sig, det gör inte jag. Motgångar sporrar mig, till "stordåd". Jag har ibland prövat de yttre gränserna för att uppleva olika känslor. För många år sedan hade jag det motigt i en verksamhet jag bedrev. Jag hade varit hos revisorn, och gick genom Nordstan i Göteborg. I plånboken hade jag 500:-, vilket då var precis allt jag ägde. På gatan satt en utslagen och sträckte fram sin hand, och jag gjorde det! Jag gav honom de 500:-. Jag var luspank. Men vilken känsla det var, och vilken kreativitet det satte igång. Jag fick starta från absoluta 0. När jag idag vill skapa lösningar, så framkallar jag just den känslan, och det fungerar. Så, kära vänner ge aldrig upp, det finns lösningar på allt.

    Hur gick det sedan,jo, min fd hustru blev urförbannat (vilket var ett led till att jag idag har en ny underbar dito!) dagen efter, ingen frukost, tomt i kylskåpet, men bensin i tanken. Då hörde jag på radion att ett hus brunnit ner inte så långt från oss, jag åkte dit, tog ett foto som GT köpte för 500:-. Dagen var räddad. Pengarna åter.

    Sedan då, inga pengar, bara mörka moln på himlen, jo, jag började städa trappor i hyrshus. Vilket skitjobb, men man fick betalt per trappa. Jag tog på mig så många trappor att det tog 18 timmar varje dag, och jag sov i städskrubbar. Sedan fick jag förfrågan om fastighetsskötsel, betalt för hus, och jag började anställa. Det blev tillslut ett företag som sysslade med teknisk förvaltning och med 115 anställda. När fastighetskrisen kom runt 1990 och fastighetsbolag började gå i konkurs, så sålde jag bolaget och började köpa konkursbon. Tillslut hade jag fastigheter för 350 miljoner, som jag sålde, investerade och förlorade, och tvingades starta om igen, men det är en annan historia. Nu visste jag ju att det inte var så farligt att tappa allting, det var ju bara att ta nya tag, världen ligger där och väntar på dig.

    SvaraRadera
  2. Nils-Arne Homudden9 maj 2012 03:51

    Där fick du en del av min story.

    SvaraRadera