lördag 24 mars 2012

Är du en HSP?

Är du en sån som den ena dagen klarar precis vad som helst och lite till, organiserar, samordnar, skriver ihop komplicerade texter, improviserar fritt och intelligent på möten som du inte hunnit förbereda eller drar upp riktlinjer för ett nytt stort projekt och trivs med dig själv och alla? Den andra dagen orkar du inte gå upp ur sängen, pratar helst inte med någon, gör långa toalettbesök bara för att få vara ifred eller kanske till och med gråta ifred till synes utan anledning, blir illa berörd för nästan ingenting eller vill fly ut hem, bort, vart som helst.
Du kan ha en High Sensible Personality! Jag läste en så oerhört intressant artikel av psykoterapeuten Martin August i tidsskriften LevaPS! som handlar om...mig...och om massor av människor jag känner. Så många som var femte person i Sverige kan vara "sensitivt begåvad".
Vad kännetecknar då en HSP? Något förenklat kan man säga att en sensivt begåvad tar emot flera signaler från omgivningen och bearbetar dem på ett djupare plan än andra människor. Intrycken går in i kroppen utan skyddande filter. August menar att man också har sett att de rent neurologiskt har ett känsligare nervsystem.
Man har tidigare beskrivit HSP-människor som blyga och tillbakadragna, men en särskilt sensitiv person kan både älska att vara social och att krypa in i sin kammare. Det som kännetecknar är snarare att man upplever allt mer intensivt, både det introverta och extroverta. Det kan uppfattas som både konstigt och hotfullt av omgivningen. Man kan uppfattas som arbetsmyra och lat, ombytlig och fokuserad, intensiv och uttråkad, beroende sammanhanget och vem som betraktar. I själva verket är man allt detta, fast olika från dag till dag, eller från vecka till vecka.
Jag kände plötsligt att jag ville starta en HSP-klubb där vi kan mötas och utbyta erfarenheter och skratta åt varandra och med varandra. I morgon vill jag säkert inte det. Då vill jag antagligen ligga i sängen och meditera över livet och känna luften omge min hud och inte ta in några andra sinnesförnimmelser. Jo, jag är helt övertygad om att jag är en HSP-typ, helt eller delvis. Det är inte så viktigt att ha en förkortning som kategoriserar mig. Det är ju ingen sjukdom. Men det hjälper mig definitivt att förstå lite mer vem jag är och varför jag ibland reagerar som jag gör på omgivningen.
Ungefär 30% av de särskilt sensitiva har dessutom ytterligare en känslonivå som kan ställa till det i livet om man inte ser och förstår vad det faktiskt handlar om. De kallas "sensational seekers" (kändes bättre än SS) och vill upptäcka saker, ha utmaningar och kickar, samtidigt som man lätt blir uttråkad, utmattad och snabbt kan kraschlanda. Om man kan hantera det kan livet bli fantastiskt. När man som sensational seeker presterar så gör man det på en oerhört hög nivå, men man måste ha möjlighet till återhämtning. Tyvärr fungerar extremt få arbetsplatser så att man kan jobba 16 timmar per dygn i ett övermaxat tempo några dagar och sen vara helt ledig två dagar för återhämtning. Sensational seekers behöver det. Känner du igen dig? Jag gör det! Dessutom älskar jag begreppet. Smaka på det...sensational seeker...det är svårt att inte älska det. Vem vill inte vara det? Jag vill!
Maggan Hägglund och Doris Dahlin har skrivit om detta i boken "Drunkna inte i dina känslor" utgiven på Libris. De kallar sig själva "stark-sköra": den ena dagen urstarka och beredda att rädda världen, drivna och framgångsrika, för att nästa dag ligga som en våt fläck på golvet. De skriver bland annat att sensitivt begåvade människor lätt övermannas och blir rädda för sina känslor. De menar också att medvetenheten om att man är särskilt sensitiv kan bli en styrka och en tillgång.
De människor jag själv känner som jag uppfattar som sensitivt begåvade, eller starksköra, är oerhört kreativa entreprenörer och visionärer där några har funnit sätt att balansera sina känslor och kanalisera dem till en användbar kraft och där några fortfarande brottas med att finna balansen och så småning om utvecklas i full blomning. Jag hoppas åtminstone det. De är alla värda det.
Vad ska man göra då, om man känner sig som en sensitivt begåvad, lätt missförstådd människa? Ja, det är nog tyvärr lite individuellt, som det mesta. Man måste finna sin egen väg. Det finns några saker som kan vara värda att pröva för att finna sin väg.
Ge dig tid att reflektera. Boka in så mycket luft du kan i kalendern om det är möjligt. Testa meditation, yoga eller något annat som kan hjälpa dig att hantera alla upplevelser. En del kan till och med behöva börja med en terapeut och kanske även återkommande.
Se till att få egentid, utan vänner, barn eller partner. Har man möjlighet kanske ett eget arbetsrum kan vara en underbar lösning. Våga ibland säga nej till umgänge med vänner och låt dem få veta varför och att du älskar dem och behöver dem ändå, fast bara inte idag.
Rädda inte hela världen. Bestäm dig för att göra en eller två saker. Donera till ett ställe eller högst två, och var med i max en frivilligförening om det inte ger dig själv mer energi tillbaka. Du klarar inte att organisera dig i både dotterns fotbollsförening, vara klassförälder, ordförande i frimärksklubben och hålla i insamling till ensamma mammor i Ghana...samtidigt. Gör bara en sak och ha gott samvete för att du gör just det och hoppa av om det får dig att må dåligt. Låt någon annan ta över. Du är tyvärr (eller lyckligtvis) umbärlig, i de sammanhangen.
Klä dig efter väder och temperatur och hur du känner dig. Ta på dig om du fryser och ta av dig om det är varmt oavsett av vad andra har på sig. Lyssna på din kropp. Ät och drick regelbundet.
Läs mer om sensitiv begåvning, om starksköra och lär dig förstå hur du själv fungerar, känner och reagerar.
Nu kanske du känner att det är omöjligt att få till stånd en förändring för just dig. Om du är en HSP och känner så just nu så går det antagligen över imorgon, i övermorgon eller åtminstone i nästa vecka. Vänta då några dagar och läs denna blogg igen och fundera på hur du ska kunna använda dina nya kunskaper om dig själv. Det kan för en del räcka med insikten om vem och hur man är, för andra behöver vardagen förändras något med fler återhämtningpauser och några färre hjälporganisationer. Några måste ta mer drastiska steg, byta arbetsplats om det inte finns utrymme för dina grundläggande behov för att må bra, kanske byta partner och vänner om de inte vill se dig och acceptera dig som du är. Det är förstås stora steg som kräver mycket eftertanke och mycket mod. Var befinner du dig i livet? Jag är själv mitt i livet, mitt i mitt liv!

14 kommentarer:

  1. Kande igen mig till 100% tills du borjade prata om sensation seekers, det ar inte jag. Tror jag. Jag ar en av de andra 70% HSP... Kanns ratt skont att veta att man inte ar ensam, att man inte ar konstig, eller overdrivet kanslig for att man bara tar at sig mer an andra. Mer an min familj, mina vanner... Men det ar inte for att jag ar vek eller svag eller egocentrisk, jag ar HSP! Tack! Onskar vi hade vetat det nar jag var 16, kanske hade underlattat...^^

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar. Jag är själv både och. Det hade varit så skönt att veta detta för trettio år sen, men det är också skönt att veta att det inte nödvändigtvis måste vara för sent.
      Sprid gärna min blogg om du vill. Och hör gärna av dig igen:-)

      Radera
  2. Visst är du HS. Jag är det och kände igen vad du skrivit till 100 procent. Fick mig att börja skratta när jag läste; "Jag kände plötsligt att jag ville starta en HSP-klubb där vi kan mötas och utbyta erfarenheter och skratta åt varandra och med varandra. I morgon vill jag säkert inte det. Då vill jag antagligen ligga i sängen och meditera över livet och känna luften omge min hud och inte ta in några andra sinnesförnimmelser. " Jag har känt till begreppet HSP sedan många år, men kände inte tidigare till det här med sensational seekers och kände då att "ok, så då stämmer jag inte in som HS heller, varför stämmer jag aldrig in". Har varit uttråkad största delen av livet (trist:) eller hur), avslutar te.x aldrig någon bok, för känner snart att "jag har fattat grejen, gå vidare nu då". Det finns så många situationer i livet där jag känt mig "konstig", och undrat varför eller snarare på vilket sätt jag inte är som andra. Ofta känner jag mig som en 'alien' som kommit till stan och liksom observerar samhället och människorna "på håll". Jag tycker om att umgås med människor som jag klickar med, som man kan uppleva saker med eller föra intressanta diskussioner (resonemang) med. När jag inte känner så, hur trevliga människorna i en grupp en må vara, tycker jag då att det är intressantare att vara för mig själv och göra annat. Detta har då missförståtts av gruppen, som trott att jag mått mycket dåligt, men jag tyckte bara om att vara för mig själv - och mådde inte dåligt förrän jag fick stämpeln på mig att jag "mådde dåligt" för att jag uppenbaarligen inte hade samma beteende som de andra i gruppen.
    Jag älskar dans, men på danslektionerna har min sensitivitet både hjälpt och skälpt. Jag är en mästare på att härma, ta upp detaljer och mönster och detta funkar bra när jag fokuserar på och följer (härmar) en person. Men när jag sedan ska dansa över golvet med andra och inte riktigt har en person att fokusera blir det för mycket intryck som rör sig och fast jag vet hur jag ska röra mig "stockar" det sig då för mig och jag underpresterar på ett sätt som ingen annan gör i klassen (som gör att jag ofta sprungit åt sidan eller ut ur klassen pga de starka känslor som då uppkommer) - vilket är otroligt frustrerande då jag är högpresterande och gör att jag blir arg på mig själv för att jag agerar som jag gör ("vad är fel på dig?!!") .. men nu nu vet jag mer varför och vad det är som händer med mig. Men jag vill förstå bättre och letar efter mer kunskap. Visst skulle ett diskussionsforum om HSP vara toppen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt underbara svar. Det är så många som känner att de inte passar in någonstans eller känner sig missförstådda. Jag har samma problem med en nära som jag själv har haft svårt att acceptera för den hon är, trots att jag ändå känner mig tämligen medveten om problemet. Det är lätt att uppfattas som självupptagen och egoistisk. En som gärna tar över och styr. Så är det säkert också, men då är det ju bättre att vara ärlig och säga det istället för att undvika och ta avstånd. Man lär sig hela tiden...och så långt man har kvar. Pust!

      Radera
  3. Jag läste Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin, och kunde efter 40 år få reda på vad det är för (fel?) på mig. Jag kände igen mig så väl. I kombination med en dålig självkänsla har jag försökt passa in i mallen för vad som är normalt? Och försökt förstå varför jag reagerar som jag gör på vissa saker och varför jag blir så övermannad av känslor (som jag har haft svårt att hantera) i många situationer. Samtidigt är jag högpresterande inom vissa områden bara jag har rätt förutsättningar, men kan kraschlanda p g à av småsaker? och finna nödlösningar? Som ställer till det för mig. Jag har en tankeverksamhet som nästan bränner mig ibland, och tanketrådar och associationer går så fort att utomstående har svårt att hänga med, vilket jag har haft svårt att förstå.
    Hägglund och Dahlin beskriver att sensitivt begåvade tar in känslor och stämningar i ett rum med människor, där andra registrerar möbler och färg på kläderna. Nu kan jag äntligen förstå varför jag har reagerat som jag har gjort och varför det ofta har tagit så mycket energi för mig. Och varför jag inte kan släppa vissa saker utan har analyserat och analyserat........
    Som sagt......jag hade behövt denna kunskap redan när jag var 13. Vad skönt att känna igen sig i andras berättelser.
    H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack för dina härliga reflektioner. Ja det hade förstås underlättat om man vetat när man var yngre och om ens omgivning hade vetat och om det hade varit ok att prata om. Men jag försöker istället (åtminstone varannan dag) att det är en jäkla tur att jag upptäckt det nu är jag ändå har ett hyfsat långt liv kvar. Jag kunde ju fått dessa insikter vid 70 års ålder. Det kanske hade varit ok även då, men jag är ändå glad att jag bara är femtio. Sprid gärna bloggen om du känner för det.
      Kram

      Radera
  4. Härlig läsning! Kolla in facebook-gruppen "HSP Sverige" där hittar du en fin grupp HSP:are! :) Hälsningar, Malin

    SvaraRadera
  5. Hej! Reagerar på ljud,ljus, färger, intryck, långa utläggningar,plötsliga ljud. Är nyfiken på att höra vad Ni jobbar med som är "extremt" känsliga? Jobbar natt nu, vilket innebär att det är något tystare, alla kolleger behöver inte prata igenom sitt privatliv nattetid :)Är social, men drar mig undan i perioder till hemmet eller skogen. Att gå in i ett shopping center kan vara en pina:)Lätt för att få kontakt och läsa av folk, registrerar kroppsspråket snabbt och olika mönster :)Behöver vara mycket ensam men kan bli uttråkad när det blir för enformigt.Mvh Carisma

    SvaraRadera
  6. Detta stämmer in på mig med, det som är mest jobbigt är att veta vad man egentligen vill, jag hoppar på allt möjligt, är extremt impulsiv. Hoppar på jobb som jag egentligen inte klarar av pga att det blir för stressigt och tar en sån kraft från mig eftersom jag ger allt, blir extremt fokuserad på det jag ska ta mig för, jag ser bara det jag ska göra. Sedan är det som om luften tar slut, jag blir helt slut i både kropp och knopp :-). Var till Stockholm i helgen med hela min familj för min pappa fyllde 70, jag kollar in alla hela tiden, mår mina barn bra, ser min pappa glad ut, är alla med när vi promenerar mm, mm. Så nu har jag legat hemma o varit helt slut i 2 dgar.

    Jag har en hemsida om panikångest, och jag tror att min PÅ kom av att jag är sensitivt begåvad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  7. läste din artikel om hsp på sourze, och det var som att läsa om mig själv;) HSP är jag nog, men det har jag vetat länge, säkert innan begreppet myntades;) Men kan det vara så att man lätt får stress och panikångest om man är HSP? NU vet jag inte hur bekväm du är att diskutera inom P.Å området, men har du tips så maila mig gärna! Jag känner mest att jag tänker för mycket och analyserar allt så att det tar all min energi och inget finns kvar sedan. Å
    funkysound.aza@gmail.com

    SvaraRadera
  8. att vara uppmärksam hjälper oss att inte samla på oss en massa tankar. Genom att vara uppmärksam blir varje tanke sedd (berörd) av uppmärksamheten själv, och vi kan registrera den som en tanke.Då kommer tanken att försvinna eftersom vi har kunskap om den,och i samma stund blir vi befriade från den.

    SvaraRadera
  9. Wow! Jag är helt lyrisk över att ÄNTLIGEN har hittat en beskrivning av mig själv som stämmer till 110%! Jag är en sensitivt begåvad person som vuxit upp i ett alkholisthem. Har läst att man utvecklar en viss känslighet när man gör det men tycker ändå att jag är så väldigt annorlunda mina syskon som ju har samma erfarenhet. Jag har vässat min känslighet till tusen och kan bli helt övermannad av känslor när jag kommer in i ett rum med människor. Har så många gånger velat "stänga av" och sluppit känna allting som ligger i luften.
    Är samtidigt en sensational seeker och otroligt kreativ och utåtriktad. Har jobbat många år med att komma till min rätt och gilla mig själv precis som jag är och nu tror jag ta mig tusan att jag fick en STOR och härlig pusselbit att lägga till mitt pussel om mig själv. (hi! hi! märks det att jag är inne i ett superflow just nu, jag kan verkligen erövra världen! igår var jag otroligt ledsen eftersom jag inte kunde sluta tänka på alla barn som är ensamma nu i jul :)
    kramar till er alla!

    SvaraRadera
  10. Hej! Har precis läst boken... och yes. I'm one too... ;-). Vill gärna hålla mig uppdaterad och... agentStefan... kan vi inte starta ett nätverk, kanske träffas någonstans i Sverige? De som vill alltså... tror det är viktigt att få ventileta, se och möta andra likasinnade. Kram så länge :-)

    SvaraRadera